Att lusta

Förlustas. Vara lustig. Känna lust. Skulle egentligen nu i kväll skriva, inspirerad av det otroligt vackra verbet ”att smäkta”, men fastande i en annan tanke. Vid ett annat verb. Efter att ha läst Astas inlägg. Som handlade om lusten. Eller olusten.

Och tänk. Jag tycker också att det är ett vettigt ämne att dryfta en kväll som denna. Trots det lite fnissigt pikanta i det, det nästintillprivata. För här – liksom i många andra ämnen – lyser vår skenhelighet igenom. Den där dubbelmoralen vi alla har. Som gör att vi ogenerat talar om det ena, men tycker att det andra är oerhört skamligt att beröra.

Precis som Asta påpekar så talas det om sex i tv. Ställningar, potenshöjande medel, om multiorgasmer, om ditten och datten. Och tydligen har man sex ungefär en gång i veckan. Som gemene man/kvinna. Man är lustfylld. Har en mängd erogena zoner och går på sexpartyn – både de som man faktiskt skall skämmas lite inför (de där mörka, dåligt upplysta barerna), och de som man helst inte skall ens bli generad inför (där det säljs rosa dildos i fru Svenssons vardagsrum, mitt bland bokhyllor och virkade bonader). Eller? Hur är det nu med lusten?

Lustigt nog är jag i samma situation som Asta: trots att jag befinner mig i en mytomspunnen lusthöjdpunktsålder som kvinna känner jag ingen. Lust alltså. Har aldrig gjort. Inte varit särskilt intresserad. Alls. Varken i tonåren. Eller senare. Det har inget att göra med de pojkvänner jag haft. Eller min make. För jag har alltid blivit väl behandlad. Inte utnyttjad. Utskrattad. Eller utlämnad. Aldrig. Någonsin.

Jag är en passionerad person. Positiv och intensiv. Social och utåtriktad. Så det är inte det. Men jag har inte ett starkt libido. Punkt. Om jag saknar det? Kanske. För det låter ju fantastiskt trevligt. Om än lite korkat kanske. Att hänge sig så totalt, falla för någon så fullständigt och att överge sunt förnuft så fullkomligt.

Med det sagt vill jag peka på en sak: mitt i allt det här pratet om fontänorgasmer, lust, S&M – sänd resten av världens befolkning en tanke: oss som inte har en blekfet aning om vad i hela friden ni talar om! Och som faktiskt lever och har hälsan, tack så mycket. Trots att vi är olustiga.

Sov gott!