Att smäkta

Så vackert det låter. Att smäkta. Längta, tråna, trängta. Smäkta efter ljuset, efter värmen. Smäkta efter kärlek, närhet. Tråna och längta efter det som gör en gott, det som sätter fart på livsandarna och som får en att le. Att smäkta. Drömma oss bort i en smäktande vals. Två som dansar, som vet var fötterna skall placeras, som inte trampar varandra på tårna. Ack, om livet kunde vara så.

Försmäkta. Att smäkta för. Utöver, bortom. Försmäktar vi bär vi vår längtan och trängtan ett steg för långt. Då går vi under av den. Förtvinar och dör. Försmäktar av hunger. Av ensamhet, i mörker och kyla. Försmäktar ensam i en eldig tango för två. Eller fasthållen och trampad på tårna i en illa dansad vals.

Så mäktar vi med. Livet däremellan. Mellan trängtan och förtvinelse. Mellan smäktan och försmäktan. Finns vi i mäktan. Vi mäktar med mörkret, för vi vet att ljuset kommer så småningom. Vi mäktar med kylan, för snart blir vi varma. Vi kan dansa en sämre vals eller två för vi kan båda skratta åt det. Och så går åren. Och livet. Och vi mäktar med. Alla de gånger vi inte smäktar eller försmäktar.

Sov gott!