Ikväll. Är det det jag behöver göra:
ta mig samman. Plocka ihop bitarna av det som finns av mig och sätta
ihop dem igen. På nytt. För det känns som om de denna sommar har
fallit isär och blivit ihopsatta på ett helt nytt och för mig
okänt sätt. Känner mig inte riktigt hemma i den verkligheten. Den
huden. Söker därför min gamla, invanda.
Därför sitter jag här, halv elva på
kvällen och försöker meditera mig in i min vanliga form. Passa
ihop bitarna rätt. Banka dem på plats om så behövs. För rent
logiskt säger mig mitt sinne att allt kommer vara igenkännligt. Det
kommer att dyka upp vanliga rutiner. Välkända formuleringar. Och
dessa har jag trivts ypperligt med innan.
Så jag försöker intala mig att det
kommer falla på plats. För jag återvänder inte till något som är
ångestladdat. Inte till något jag skyr. Utan tvärtom till något
som varit min identitet, min trygga plats, min plattform för
existens. Alltså kommer allt bli bra?
Varför känns det då såhär?
Fångar stunden. Vilar i dagen. Njuter
av nuet. Fokuserar på det goda. Men under ytan lurar något. Det
bubblar av något annat. Pyser av något som letar sig uppåt och
mitt hjärta dunkar högt i mina öron. Vill inte ens titta på
skärmen i skrivandets stund. Vill inte se orden – svart på vitt.
Kanske försvinner känslan när de är uttalade, nedskrivna? Eller
inte.
Varför känns det då såhär?
Sov gott alla – och sov åt mig med.
Vet precis hur den känslan känns. Å hur man söker efter orsaker. Orsaker som kan skifta.
SvaraRadera"Jag kanske är deprimerad" "Jag kanske borde byta jobb" "Det är min relation det är fel på.... jag följer inte mitt hjärta" osv.
Du kommer att ta dej samman. Kanske behöer du rutiner igen? Å att vra lite snällare mot dej själv, dra ner på kraven.
Jag saknar dej gumman och din lilla present hänger här i hallen. Hoppas du kan å vill ses snart. Kram
Fina du... Förstår mellan raderna att du mår väldigt dåligt just nu. Ibland måste man inte ta sig samman. Ibland måste orden få flöda, tillsammans med tårarna. Släpp ut det som pyser. Se det i ögonen. Och kom ihåg att ingenting är så hemskt när det väl pyst ut, som rädslan för pysandet var när det låg kvar under locket i tryckkokaren och väsnades. KRAM
SvaraRaderaStyrkekram vännen <3 du är stark o fantastisk :-D du kommer fixa detta med! Känslan finns hos de flesta just nu! Tror många känner sig lurade av sommaren som skulle bli SÅ fantastiskt skön med värme o soliga dagar! jag tror på dig <3 kram vännen <3
SvaraRaderaMen kära du det känns som att du inte riktigt är överens med något eller ditt inre ...blir lite ledsen när jag läser ditt inlägg , jag LOVAR att jag tänker på er i Grekland skall ta med datorn dit o hoppas att dom har wifi där :) annars får vi fixa det på nåt sätt hoppas jag ....ta hand om dig fina du & tack för att du kommer in till mig å påminner mig om att du är på en annan domän kramar till dig
SvaraRaderaJa när man är för trött fungerar varken tankar eller känslor. Sen kan man inte vara stark jämt även om du varit det till så stor del. Du kanske har blivit såpass inre stark numer att du tillåter dig att vara lite mindre stark för en stund. Det är normalt dessutom att inte ha så många svar, vara på hugget och ro allt iland. Även om det är ovanligt för dig. Kram på dig!
SvaraRaderaJag tror att alla känner så mer eller mindre när man haft semester. Det är ju skönt att vara ledig och göra som man själv vill. Hoppas det gick bra att jobba! Sv: Källar renoveringen går så där. Vi ska gjuta nytt golv i tvättstugan men det måste vi ha hjälp med. Och sedan flytspackla innan vi kan börja klinkra.
SvaraRaderaKram
Jag sover gärna massor åt dig, bara det får dig att må bättre! Även det roligaste jobb blir tungt när det blir för mycket! Hoppas du kan rensa undan och fokusera på det som ger dig energi och som för dig framåt!
SvaraRaderaHoppas bitarna faller på plats så de passar ihop igen!
SvaraRaderaVar rädd om dig! // Kram
Du är ju bra på att omvärdera och tänka om, skrev du nyligen. Du kanske behöver göra det en gång till?
SvaraRadera