Att varken eller, eller både och

Det är inte helt enkelt. Alls. För på grund av min utmattning har jag blivit tvungen att ta ett tungt beslut. Förvisso i mångas ögon ett tungt beslut à la i-landsproblem, men det ändrar inte digniteten och tyngden på det i mitt liv. Mitt liv här och nu.

Jag har tagit politisk time-out fram till och med december. Med största säkerhet kommer jag behöva ytterligare sjukskrivning från mitt arbete. Hur mycket, vet man ännu inte. Och det är i och med detta beslut som det tveeggade kommer in. Det svåra. Tunga.

En dag som denna, när den moderna tidens största Skandinaviska avskum fått sin dom, känns det ofantligt tungt. Jag har tagit ett beslut att ta paus från något jag älskar, något jag andas, i en tid när det i allra högsta grad är av största vikt att arbeta för demokrati. Jag har valt att avstå från att delta i demokratiska processer och ta tunga beslut i förmån för de många, när de förut så få, nu blivit det tredje största partiet i Sverige. Om man drar det till sin spets, har jag lagt demokratin i händerna på ett parti som anser att det finns människor som är olika mycket värda. Ty, medan jag sitter i mitt utmattade tillstånd på min kammare, är vi ju en man mindre i kampen mot dessa mörka krafter.

Samtidigt. Samtidigt som jag känner att mitt beslut är rätt. För min överhettade hjärna. För min ork. För nu orkar jag fokusera mera på det jag gör precis i stunden. Jag har tänkt någon tanke ända till slutet. Och därmed sitter jag och skäms. Skäms för att jag känner att jag tagit ett rätt beslut. Trots att läget är som det är. Suck. Hur man än vänder sig har man det man har där bak. Hur jag än gör blir det fel. Och varken eller. Eller både och.

Ha en fin helg alla!