Du vackra månad maj. Du tid mellan
hägg och syren. Löftenas tid. Hänryckningens tid. Njuter av att få tid med dig.
De halvtimmes långa promenaderna till och från arbetet. Du visar olika
ansikten, olika humör. Vackra, stämningsfulla solmornar. Regntyngda
skureftermiddagar. Men vacker är du. Oavsett.
Passerar ett gammalt vitrappat hus.
Ett fantastiskt blommande körsbärsträd tittar fram bakom gaveln. Dess grenar
når precis över det vita planket och jag stannar till. I tyst beundran. Och
andas det vackra. Gröna. Mörkgröna. Och djupt röda lövverk. Nyvakna knoppar och
nyvaket porlande i bäcken. Så tvättat. Och förklarat.
Damen jag passerar bär en heltäckande chador. I vackra, skimrande färger. Vad tänker hon på? Vart vandrar hennes
tankar i denna vackra värld? Befinner hon sig milatals härifrån, drömmande om
helt andra vackra mornar? Längtar hon? Var handlar hon sina vackra kläder? För
visst måste det finnas mode även i chadorer? Våra blickar möts när jag vänder mig
om. Vi ler. Till hälsning.
Andas. I majmorgonen. Skyndar på mina
långa steg. En ung kille cyklar förbi mig. Vansinnigt nära. Men ändå säkert.
Vad säker man var på allting när man var i den åldern. Vad upptagen man var med
det livet gav där och då. Otålig. Han cyklar i korta byxor och en skjorta öppen
över ett linne. Trots att majmorgonen inte är särskilt varm ännu. Vad sorgfri
han verkar vara. Ingen oro för förkylningar. Eller annat. Eller?
Min stad. Min maj. Mina älskade
promenader till och från arbetet. Jag andas.
Sov gott
Visst är det ljuvligt! Tankar energi i promenader så ofta jag kan. Har för långt till jobbet för att gå men går ifrån tåget och det tar ca 20 min. Idag tog jag dock bilen hela vägen (tur det för det verkligen vräkte ner regn på vägen...).
SvaraRaderaFortsätt njut av dina prommisar!
Kram
Vackert skrivet. Kändes nästan som att jag gick där med dig. Kram
SvaraRaderaVackert och målande beskrivet!!
SvaraRaderaÄlskar oxå att färdas (på cykel för mig) genom våren, innan det blir för varmt. Men inte ser jag några körsbärsträd eller någon murgröna, jag inser hur långt vårt land är när jag läser det! Hägg och syren, det får jag nöja mig med, men det är inte så illa det! Och snart knoppas poppeln och det börjar lukta Igloo isglass överallt, mums!
SvaraRadera