Att snöa

Det snöar. Snöar körsbärsblomblad. I allt det skira gröna ligger drivor av vitt. Vårens snö. Och av någon anledning får det mig att le och att stanna upp mitt i steget. Och jag funderar vidare på det du sa till mig när vi senast träffades.

Du sa, lite trött sådär, mitt i hänryckningens tid, att det kanske inte var så mycket mer med livet. Din ton var inte dramatisk. Inte ett enda dugg sorgsen eller mångtydig. Du lät saklig. Jag log lite och höll med. För visst var det så. Att det inte var mycket mer med livet.

Men nu har jag funderat. På det du sa då. Och jag har faktiskt bestämt mig för att jag inte håller med. För. Visst är det så att inget är nytt under solen. Men vet du vad? Ändå är allt nytt. Varenda dag. Och även om många människor är triviala, så är det spännande att se världen ur deras ögon. För då upptäcker man den på nytt.

Så du. Jag håller med om att vi är där vi är. Och att man kan undra lite över om detta var allt? Men jag använder, min vana trogen, min övertygelse om valets kraft. Jag väljer att ta med mig den erfarenhet jag har och att njuta av att se livet ur andras ögon. Det får bli det ”nya” med mitt liv. Och du, jag är därmed säker på att livet faktiskt har hur mycket som helst mer att erbjuda..

Sov gott

PS. Eget foto.