Vad händer när man dör?
Mamma, vart tar skratten vägen?
Kanske har änglarna glatt humör?
Eller måste man fnissa förlägen?
Vad händer med ontet, när ontet
försvinner?
Sugs det upp i ett plåster månntro?
Och pirret i magen? Tror du jag hinner,
eller skall jag låta det helt bero?
Vad skulle hända om jag inte fanns?
Skulle du saknat min kram i så fall?
För inte skulle du snurra i dans,
ty utan min arm blir ju nacken din
kall.
Min lille pojke, ack vad vet väl jag,
om änglar och allt sådant där.
Men EN sak skall du veta var dag:
Om du inte fanns – vore jag inte här.
Sov gott alla!
Tänkvärt och gulligt...ååå...
SvaraRaderaKramisar
Viveka
Tänk om man hade svar på alla stora och små frågor!
SvaraRaderaUsch, kämpar med tårarna. Försöker att inte tänka på hur det skulle kännas. Fy, vad svårt för dem som har förlorat sitt barn.
SvaraRaderaKram
Vackert skrivet!
SvaraRaderaÖnskar dig en fin Tisdag!
Kram
Du borde ge ut en diktbok Monika, som jag sagt innan ;-) - bli författare, åh så fint skrivet, direkt in i hjärtat och så applicerbart på min lilla 6-årings tankar om livet. Stor kram
SvaraRaderaUj. Fantastiskt skrivet om en svår sak. Kram
SvaraRaderaJaa, vad svarar man. Inte ens jag vet svaren. Även om jag fått frågorna ställda många många gånger. Gud vilken ångest L hade när jag var gravid med M. Alla tankar och känslor vällde upp inom honom och han kunde inte hantera det på annat sätt än att bara gråta och fråga. Om och om igen. Det var jobbigt. Kram
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaTänkte titta in på din fina blogg och önska dig en fortsatt skön tisdagkväll..
Stor kram// maria
Vilken härlig text om frågvisa barn och föräldrar som älskar dem!
SvaraRaderaUnderbar text! Kram
SvaraRadera