Summa sidvisningar

2012-06-12

Att bli svaret skyldig


Vad händer när man dör?
Mamma, vart tar skratten vägen?
Kanske har änglarna glatt humör?
Eller måste man fnissa förlägen?

Vad händer med ontet, när ontet försvinner?
Sugs det upp i ett plåster månntro?
Och pirret i magen? Tror du jag hinner,
eller skall jag låta det helt bero?

Vad skulle hända om jag inte fanns?
Skulle du saknat min kram i så fall?
För inte skulle du snurra i dans,
ty utan min arm blir ju nacken din kall.

Min lille pojke, ack vad vet väl jag,
om änglar och allt sådant där.
Men EN sak skall du veta var dag:
Om du inte fanns – vore jag inte här.


Sov gott alla!

10 kommentarer:

  1. Tänkvärt och gulligt...ååå...
    Kramisar
    Viveka

    SvaraRadera
  2. Tänk om man hade svar på alla stora och små frågor!

    SvaraRadera
  3. Usch, kämpar med tårarna. Försöker att inte tänka på hur det skulle kännas. Fy, vad svårt för dem som har förlorat sitt barn.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Vackert skrivet!
    Önskar dig en fin Tisdag!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Du borde ge ut en diktbok Monika, som jag sagt innan ;-) - bli författare, åh så fint skrivet, direkt in i hjärtat och så applicerbart på min lilla 6-årings tankar om livet. Stor kram

    SvaraRadera
  6. Uj. Fantastiskt skrivet om en svår sak. Kram

    SvaraRadera
  7. Jaa, vad svarar man. Inte ens jag vet svaren. Även om jag fått frågorna ställda många många gånger. Gud vilken ångest L hade när jag var gravid med M. Alla tankar och känslor vällde upp inom honom och han kunde inte hantera det på annat sätt än att bara gråta och fråga. Om och om igen. Det var jobbigt. Kram

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Tänkte titta in på din fina blogg och önska dig en fortsatt skön tisdagkväll..
    Stor kram// maria

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig text om frågvisa barn och föräldrar som älskar dem!

    SvaraRadera