Att stå inför en ljusnande framtid

Så står vi åter här. Inför er andra. Mänskligt utvärderade och bedömda. Ty era resultat är också våra. Det ni lyckats med är det vi lyckats med. De mindre lyckade resultaten är de som hållit oss vakna på nätterna, som grämt oss. Lika mycket som de grämt er. För det är så det är – när det fungerar som bäst: att vi lever i symbios. Otroligt beroende av varandra.

Ni står inför en ny början. Början på det som egentligen betyder något. För nu börjar Livet. Med eller utan skyddsnät. Med eller utan sällskap. Nu kan jag inte göra något mer. Mitt arbete är slutfört. Min hand lyfts från er – kan inte skydda er mer. I nattens oro, när jag står med min kaffekopp vid fönstret på övre våningen och stirrar oseende på månen, försöker jag skaka av mig min oro för er. Måste släppa taget, lämna plats för andra.

Ni. Ni har varit mina. Mitt ansvar, mitt uppdrag. Tillsammans har vi kämpat. Med mycket. I stort och smått. Vi har varit jämlikar, ty så ser jag på er. Men till sist så är vi då här, när jag skall bedöma er. Och i det bedömer jag mig själv. Men. Bara till en viss del fungerar det så. För i det som syns, det som existerar i fast form i vår tillvaro, finns också det som inte syns. Det som inte är mätbart, som är

viktlöst.

Det finns värden som inte kan tryckas in i någon matris, i någon mall för bedömning eller i något av de lägsta godtagbara kraven för att nå ett kunskapsmål. Dessa värden tillskrivs ingen betydelse. I det ena systemet. Men är av desto högre värde i det andra. För vem bedömer tårar, smärta och övervunnen rädsla? Hur bedöms tillit, lojalitet och den nyvunna förmågan att skratta? I vilken matris passar det? Jag får göra mitt bästa i att uttrycka med ord – här och nu – hur stolt jag är över er. Alla ni fina som åstadkommit så otroligt mycket. Av det som inte går att mäta.

Hoppas ni förstår ert värde. Oavsett vad som står i kuverten ni får. Hoppas ni förstår allvaret i det jag säger: jag är stolt över er! Att ni ser i mina ögon att det inte bara är tomma ord. Att ni inser att jag bedömer er högre. Även om jag vet att det synliga resultatet inte i alla lägen är rättvisande. Även om jag vet att jag kommer att få stå till svars för mina tillkortakommanden. Och betala med en ”lägre tilldelning av löneförhöjningen”. Vi vet ju. Ni. Och jag. Och för mig räcker det. Er framtid är ljusare. Om ni inte glömmer ert värde.

Sov gott alla!