Att fånga dagen

Carpe diem. Seize the day. Mindfullness.(Ibland).Inget nytt direkt. Alls. Och faktiskt inte. Har i ren, obstinat protest, infört VVCD: Våga Vägra Carpe Diem. Inte för att det faktiskt inte är ett klokt uttryck på latin eller för att det är bluff och båg. Utan för att det står mig lite upp i halsen. Det känns lite avslaget i munnen. Precis som rostfria vitvaror för ett antal år sedan.

Rostfria vitvaror skulle ALLA ha. De som nu hade råd att förnya och byta ut. Stora, avskalade vita kök, där man kunde micra sin Gorby’s pirog i en rostfri micro. För man hann inte laga mat där gudbevars. Eller så hann man, för någon annan städade ens hus. Nåja. Men stort skulle det vara. Och rostfritt. Så köpte vi hus. Och totalrenoverade kök/grovkök och gästtoan. Men jag vägrade rostfritt. Och vägrade skriva sentenser på latin på väggarna. 

Återigen, var det inte för att rostfritt eller stora kök var opraktiskt eller fult. Utan för att det stod mig upp i halsen. Det kliade i mig lite när ett av argumenten blev: ”Men alla har det! Alla föredrar det!” Jaha? Och? Det var lika svårt för både försäljare och hantverkare att förstå det faktum att vi, som tvåbarnsfamilj, vägrade torktumlare. För – alla hade ju det! Det må vara så: inte vi.

Nåväl. Idag fångade jag trots allt ögonblicket. Och inte nog med det. Jag insåg att jag alltid gjort det. Men det hette nog något annat än mindfullness då på sent 70-tal när jag började skolan. Jag njöt av min ruggiga promenad i höstrusket. Drog lungorna fulla på min raska promenad efter en timmes träning. Jag läste högt för var och en av mina pojkar. Hade underbara läxläsningsstunder med dem båda. Skrattade och åt goda, hemmagjorda hamburgare tillsammans. Kunde betrakta dem sovande båda två.

I min sena ensamhet nu ser jag fram emot morgondagen. Julmarknad med en fin vän. På söndag lussebullebak med killarna och finaste Å. Sedan advent. Pepparkaksbak och julgodistillverkning. Den 4 december skall jag få gå på en konsert med Melody Gardot i Göteborg. Jag skall klippa mig. Skriva mina två julbrev. Fira jul med mina älskade pojkar. Betrakta deras glädje över julklappen de får. Ja. Fånga dagen! Och natten! Och nuet! Och livet! Så känns det i detta nu. Bara låt bli det uttjatade, sönderanvända uttrycket!

Sov gott!