Att recensera "Bröllopsfixaren"

Så var det då dags för recension av bok 2 i bloggdalas eminenta bokklubb. Denna gång var det signaturen Sammelsurium som valde bok för oss att läsa, och jag vet att hon valde lite mellan olika böcker. Hon bjöd oss på en feel-good bok, av en författare hon läst innan och som hon hoppades skulle kunna bli en ny favoritförfattare. Det här är min recension av ”Bröllopsfixaren” av Marita Conlon-McKenna.

En feel-good bok. Alldeles lagom för en utmattad hjärna. En bok man redan innan man läser den anar det goda slutet på. Boken handlar om en änka, och hennes tre döttrar. En äkta, irländsk mor. Som själv haft ett fantastiskt äktenskap och som inget hellre önskar för sina döttrar än att de skall få uppleva samma typ av äktenskaplig lycka.

De tre döttrarna, Grace, Anna och Sarah, sketchas bara i boken. De ges konturer och tilldelas egenskaper. Naturligtvis är de alla tre fantastiska, vackra och omåttligt stolta. Goda och strävsamma. Men. Ensamma. Suck. För boken blir inte intressant. Alls. Efter det första mötet med karaktärerna anar man redan vem som blir tillsammans med vem. Och hur. På vilket sätt. Det känns som om Conlon-McKenna tröttnat på sina karaktärer redan innan historien kommit igång. Språket är lite fånigt. Och flera gånger tänker jag Harlequinroman. Inte så bra betyg.

Boken har en liten knorr, som handlar om Maggie, mamman själv. Men till och med där, krattar författarinnan manegen innan hon tillåter Maggie åter möta kärleken. Som om man måste klargöra att hon är en god katolsk kvinna som inte syndar minsann och i första hand älskar sin avlidne make. Suck där också.

Kanske skriver Conlon-McKenna bättre på originalspråk. Kanske är hennes andra böcker bättre. Jag vet inte. Det kommer nog ta lång tid innan jag tar reda på hur det ligger till med detta.

Nu var det min tur att välja en bok. Det är en bok som jag faktiskt läst. Men som jag ÄLSKAR och som gav mig en enorm läsupplevelse. Alla håller inte med. Jag är nyfiken på vad ni anser. Och det får bli min julgåva till er: en läsupplevelse. Och snälla; ge inte upp på grund av det komplicerade språket! Det betalar sig att läsa den. Boken är ”Igelkottens Elegans” av Muriel Barbery. Och jag tänker mig att vi blir klara med den till söndagen den 16 december.

Sov gott!