Att bära falsk vittnesbörd - emot sig själv

Så var ännu en av dessa blåsiga/regniga/molniga/soliga sommardagar sommaren 2012 förbi. Ute sover världen. Eller kanske inte. Kanske har den bara dragit ett täcke över sig och pysslar med sitt under täcket? Tänder en ficklampa och läser vidare i en bok om vädervitsar? Så att den kan dra ett av sina skämt för oss i morgon? Tja, så kan ju vara fallet. Om det vet vi föga.

Idag fick jag en klok kommentar av en klok man på Facebook. Lokaltidningen hade publicerat en artikel om mig i dagens tidning. Många i min familj bor på annan ort, så det slog mig att jag kanske kunde länka artikeln på FB. Men lade till en kommentar om att jag nog, kanske, inte borde det. ”Klart du skall länka. Var inte så fånigt blygsam. Ta den plats du förtjänar!” blev då en av kommentarerna.

Det fick mig att tänka. På falsk blygsamhet – som är otroligt missklädsamt – och på det här med att ljuga, till och med inför sig själv. För vad föranledde mig att skriva så? Att jag mer eller mindre bad om ursäkt för att jag länkade något på min sida. Sidan vars innehåll jag själv styr och sidan som man inte behöver gå in på om man inte vill. Varför gjorde jag så?

Är en person som är offentlig. Har ingen scenskräck och kan tala inför obegränsat med folk. Om nästan vad som helst. Har en stor självkännedom och självtillit. Till och med stort förtroende för mina förmågor. Ljuger jag då när jag förnekar min ”rätt” att länka en artikel om mig själv? Säger jag som jag gör i en patetisk anda av falsk blygsamhet?

Nej. Jag har tyvärr.. mitt upp i allt det där som jag är bra på... en vansinnigt låg självkänsla. Han den kloke mannen har rätt. Jag borde faktiskt ta den platsen som jag förtjänar. Och framför allt – inse ATT jag förtjänar den! Nåja, sådant tar tid. Men. Även den längsta resa börjar med små, små steg.

Sov gott!!