Kanske.
Eventuellt. Kommer hösten och vintern bli ok. För det är ju så
jag vill att det skall bli. Det är dit jag styr mina tankar och
fokuserar min energi. Alla suckande, sugande tankar motas bort innan
de får fäste i ryggmärgen. Innan de svärtar ner mina rörelser.
Sjunger högt. På ren jävelskap. Springer en runda i rasande fart.
Tills blodsmaken fyller minsta por. Drar fram spisen. Torkar sterilt
rent där bakom. Ännu en gång. Öppnar alla garderober. Drar ut
allting ur skåpen. Viker och lägger in. Ännu en gång. Allt för
att slippa. Alla suckande, sugande tankar.
Kanske.
Eventuellt. Kommer jag inte stupa av trötthet. För det har jag
aldrig gjort förr. Så jag pressar mig lite till. Skriver listor
och prickar av. ”Att köpa inför skolstart”, ”Att handla inför
veckans mat” ”Att handla inför månadens mat”, ”Att äta”,
”Att komma ihåg”. Att äta. Läser om handlingar inför beslut i
höst. Läser kursplaner, läroplaner. Skriver egna planeringar. I
tio olika upplagor. En för varje scenarie. Allt för att slippa.
Alla suckande, sugande tankar.
Kanske.
Eventuellt. Är det så att jag inbillar mig? Att jag misstolkar min
belägenhet? Slår på musik som fyller hela huset. Dansar mig
svettig när ingen ser. Visualiserar mig stark. Och oslagbar. Innan
jag brister i gråt. Tänker att gråt helar. Är tecken på att man
är frisk. Fortsätter rensa, sortera, planera, genomföra, sortera,
rensa, planera, genomföra. Allt för att slippa. Alla suckande,
sugande tankar.
Kanske.
Eventuellt. Behöver jag bara röra mer på mig. Tränar till sena
nattens timmar. Försöker känna alla endorfiner som skall fylla min
kropp med en efterlängtad förlösning. Äter mindre socker. För
kanske det är det som tröttar. Äter mindre fett, kolhydrater,
proteiner, fruktsocker, frukt, levande föda, kött, grönsaker. För
kanske är det det som tröttar. Eller om det var tvärtom? Allt för
att slippa. Alla suckande sugande tankar.
Kanske.
Eventuellt. Bör jag helt enkelt sluta fundera så mycket på mig
själv? Gå upp i andra. Och orka för dem. Kanske. Eventuellt. Så
kommer hösten och vintern bli ok. Och nästa vår blir nog bättre.
Och nästa sommar får jag nog vila. Kanske. Eventuellt.
Sov
gott!!
Ja, det är mycket som måste göras och tänkas på... Viktigast av allt är att man står upp för och tar hand om sig själv. Annars orkar man inte särskilt länge! Kram
SvaraRaderaDet kan bara bli bättre... Jag fokuserar på positiv energijag med inför hösten, sen tar jag vintern...
SvaraRaderaKramisar
Viveka
Ohh, jag skickar extra ork till dig! Själv känner jag lite på samma sätt. Har dedikerat hela semestern till hälsocamp, med grönsaker och frukt och mycket fysisk rörelse, för jag MÅSTE bli starkare och få mer energi för att orka gå tillbaka till jobbet efter semestern....
SvaraRaderaMin vän... jag blir orolig för dej.
SvaraRaderaKanske eventuellt eller faktiskt HELT SÄKERT skulle du behöva tänka mer på dej själv. Fylla livet med mer lust, dra ner på så många måsten som det bara går. För att du ska hålla.För att det bara finns en som du.
Kramar
Jag vill inte låta så där "ryck-upp-dig-käck", men jag tror att man måste hitta en tillvaro för sig själv där man kan njuta av nuet. Om man inte gör det så finns det risk att man blir väldigt besviken på livet. Det är en insikt som tagit mig 48 år att komma på och först nu känner jag att jag är på väg att må riktigt, riktigt bra.
SvaraRadera