Att flöda över i överflöd

Luften står stilla. Värmen dallrar ute på grusvägen, men inne på gården ger aprikosträdet skugga. I hettan hörs bara cikadornas sång. Alla andra ljud vilar i de mycket eftertraktade skuggorna under akaciorna. Denna timme är min. Alldeles egna.

Mitt på gården, på den stekheta cementen har jag förberett allt. En emaljhink är fylld av iskallt vatten som jag nyss pumpat full. Handfatet på sin ställning har jag ställt fram från sin vanliga plats. Fylld till bredden med hett vatten. På vedspisen står en kastrull med ännu mera vatten och en kanna står beredd. På handfatets ställning hänger en krispigt stärkt handduk som känns sträv mot mina händer. Så gör jag mig beredd att tvätta mitt hår. Här, ute i hettan. Med cikadorna som enda sällskap.

Sänker ner mitt huvud i handfatet. Det varma vattnet omfamnar det. Schampo. Sedan tar jag kannan och sänker ner det i hinken med det iskalla vattnet. Det svalkar mitt huvud. Min själ. Det kalla vattnet rinner ner på halsen. Balsam. Och ännu mera varmt vatten från kastrullen på vedspisen. Sedan kallt. I överflöd. Den stärkta handduken, tunn av många års användning doftar ren bomull. Så varm är hettan att mitt hår torkar medan jag reder ut det. Där på en innergård. I cikadors sällskap.

Duschen känns som ett lyxigt överflöd. Vattnet gör lite ont mot min solvarma hud. Men det strilar rikligt. Och jag står länge i det kalkade, svala duschrummet. Jag står och tänker på att tvätta håret. Böjd över ett handfat. Med iskallt vatten som handpumpats upp i en hink. Och inser att bara för att det inte flödar över, behöver det inte saknas överflöd. Av känslan av lyx.

Sov gott!!