De
klotrunda ljusen med sitt varmt gula sken imiterar månen. Om månen
hade synts på himlen denna julinatt. Föga hjälper det i natt att
höja blicken mot den himmelska vidden, då molnen har stängt
fönsterluckorna ut mot det oändliga. Men jag nöjer mig med
illusionen av månen. Här. På bryggan.
De
breda trätiljorna känns trygga och med jämna mellanrum finns det
små nischer med bänkar. Omgärdade av ett staket. En bra bit under
mig kluckar vattnet. Inte lägger sig små vågor till ro bara för
att det blivit mörkt. Men just nu är ljudet från dem bara mitt.
Inga bara fötter låter mot trä, inga måsar skriker, inga plask
hörs. Bara jag här. Med vågorna, de varmt gula lamporna på
lyktstolparna och natten.
Bryggan
är lång. Avslutas med en vacker, regelbunden polygon, omgärdad av
ett midjehögt staket. Som en tjusande, romantiskt dansbana ter den
sig. Där kan alla drömmar dansa fritt och vilt hand i hand med alla
tankarna. På denna tiden av dygnet tillhör bryggan dem. Drömmarna
och tankarna. I ljuset, på dagen, tillhör den skratten, plasken och
de bara fötterna mot träet.
Jag
går på vattnet. En bra bit ovanför det. Där. Uppe på bryggan.
Och sakta vänder jag mig och börjar min vandring tillbaka mot
stranden. Mot de andra ljuden. Ser hotellet långt borta, som ett
dockskåp och anar sanddynernas rundning. Blickar upp mot det varma
ljuset från lyktstolparna. Tackar för att de hjälpt mig ut. Till
mina tankars dansbana.
Sov
gott i natten!!
Vackra tankar! Hoppas du haft en fin dag. Kram
SvaraRaderaOhh, ett riktigt meditativt inlägg, det tackar jag och min migrän för. Vilsamt! Jag hör de små vågornas kluckande...
SvaraRaderaVisst är det skönt att smyga iväg och få en stunds reflektion med vågorna som öronsmekare. Kram
SvaraRaderaEn fin ny dag till dig!/Mormor
SvaraRaderaSkönt och fint att läsa här uppe i Norr där lugent råder... stora kramen
SvaraRadera