Att titta på en rosa solnedgång

Och sköljas över med pumpande musikenergi. Tittande ut över västkustens sanddyner och en rosa, rosa solnedgång. Med doften av salt och tång i näsan vibrerar kroppen av musiken som rytmiskt dunkar ut från scenen. I sällskap som känns gudasänd existerade jag i ett underbart nu. Jag håller just nu på att samla ihop mig efter sommarens konsertupplevelse. Jag har återigen sett Hoffmaestro & Chraa..

Få fylla varje por med fantastiska rytmer, att dansa utan att bry sig om vem som ser, fulsjunga med utan att bry sig det minsta om vem som hör. Att stå ensam, men ändå mitt i ett folkhav som delar det man upplever. Att ha min egna upplevelse, men kunna prata om den efteråt med andra som förstår precis vad man menar..

Tycker ni det minsta om musik och njuter ni av att lyssna på skickliga musiker oavsett musikstil, vill jag att ni går och ser Hoffmaestro någon gång i livet om ni får möjligheten. För det är magiskt. En mycket speciell upplevelse. Första gången jag upplevde dem visste jag inte vad som väntade. Nu visste jag. Och ändå blev jag överraskad, överrumplad och överröst med kärlek.

Måste samla mig, lugna mig lite, få blodet i mina ådror att flyta långsammare.. Men ännu en liten stund tänker jag lyssna till deras sätt att se världen.

Godnatt mina vänner!