Att dimra synen

Betraktar dem. Sitter mitt i sorlet och stimmet. Torget har ett behagligt rosa solnedgångsljus. Solens sista strålar reflekteras i de enorma fönstren högst upp på huset vid den ena kortänden. Kvällen känns ren. Fräsch. Och från dagens regn syns nu ingenting. Kullerstenarna är torra. Uteserveringarna fulla. Ordningsvakterna redo.

Betraktar dem. Alla dessa glansögda människor. Yviga i sina rörelser och gälla i tonerna. Hon kastar lite förföriskt med sitt sönderfärgade hår, klirrar lite lojt med alla sina krimskrams armband. Hans kortärmade rutiga skjorta spänner lite över gubbmagen, men utan minsta antydan till att dölja den, drar han ner henne i knät. Hon vinglar ovant på sina höga klackar och har dragit på sig korta skinnhotpants kvällen till ära. Över sina cellulitben och saggiga knän. Han drar ett otroligt chauvinistiskt skämt och blottar snuset som rinner över tänderna. Medelålders män. Och kvinnor. Som inte är ett dugg vackra. Intressanta eller snygga.

Betraktar dem. Alla dessa sommarlediga, glada människor. Förväntansfullt leende. Avslappnade. Hon har äntligen kunnat få lite tid med väninnorna. De sitter och fnissar tillsammans. Pratar säkert minnen. De har klätt upp sig. Smycken som matchar. Han sitter härligt ledigt. Med självförtroende, utan att bry sig det minsta om att skjortan spänner över magen. Vilken härlig inställning! För på sommaren vill han må väl, flörta lite. Hon halkar till på sina klackar. Vilka snygga skor! Säkert svåra att gå i. Och vid det bordet verka han dra ett skämt som alla skrattar åt. Deras glada skratt får andra att dra på munnen. Medelålders män. Och kvinnor. Som har det trevligt. Varmt och skönt, en ledig sommarkväll.

Olika ögon. Samma scen. Man kan välja hur man dimrar sin blick. Den ena är säkert lika sann som den andra. Men medan den ena lämnar en bitter eftersmak i munnen, lämnar den andra ett mycket lite avtryck. Den fladdrar ut ur vårt minne som en flyktig nattfjäril och lämnar bara sommardofter efter sig.

Sov gott!