De
smattrar som pärlor mot en silverbricka. Kommer svepande mot dig som
den sugande melodin från en rökig blues – en klagande trumpet i
ett disigt långtborta. De sticker som tusen nålar, tömmer dig på
kraft och energi. Fyller dig med en vaken medvetenhet om att det är
här. Här och nu som du är. Ibland avlöser den ena rösten den
andra. Orden blir mjukare. Djupare och omfamnar dig. Andra gånger
knyter de sig runt ditt hjärta och kramar sakta all glädje ur det.
Smaka
på orden. Att göra dem till sina. Äga dem. Ge dem ett namn. Ty så
fort vi sätter namn på något blir det oss bekant. Och inte lika
skrämmande. Eller skrymmande. För allt som blir för stort, som
fyller oss till bredden, trampar på andra delar av oss. Och utan de
delarna förblir vi ofärdiga.
Denna
sommar har skänkt oss väder att läsa i. Att slappna av med en bok.
Uppkrupen i ett soffhörn. Med en filt och en rykande kopp kaffe.
Mängder med ord att smaka på. Andras ord och andras sätt att sätta
ihop dessa till långa slingor av melodier. Få försjunka ostört
i en annan levande varelses sätt att närma sig det dyrbara. Orden.
Smaka på främmande fraser. Utmana smaklökarna med främmande
uttryckta tankar. Se världen med någon annans ögon.
Men
inte nu längre. Dessvärre. För. Det verkar som om jag fyller min
kvot med ord genom att skriva. Kanske är vi tilldelade en viss summa
ord? Som vissa använder genom att i hemlighet nynna på sånger när
ingen hör? Medan andra orerar i talarstolar dagarna i ända, eller
läser otroliga mängder, eller funderar en massa? För sorgligt nog verkar
jag ha förverkat min ordmassa genom att skriva. Mitt tal har blivit
sparsammare. Min läsning sträcker sig till ett par böcker denna
sommar. Skriver inga födelsedagskort längre.
Är
mycket sparsammare med positiv kritik i det skrivandes vardag. Hittar
fel överallt. Irriterar mig på det. Som om min ordsumma besudlas.
Som om den blivit alltför dyrbar för att ödslas på mediokra ord.
Ve och fasa – måhända har jag stjälpts ner i någon form av
självpåskriven ordgourmandsmet? En sådan där pseudotyckare? Utan
rätt att egentligen tycka.. Spridande en massa dyngåsikter på
andras ordåkrar?
Härmed
önskar jag tillbaka min lust för det lästa ordet igen. Det talade
ordet. För annars slutar jag skriva. Så enkelt är det. Ty min
ordsumma bestod av dessa två delar i lika mängd i dået. Och det
var jag. Hela jag.
Sov
gott mina medmänniskor!
PS.
Krönikören hade en intressant kommentar på mina förra inlägg.
Därmed länkar jag en artikel. Och lägger upp ett helt nytaget
närbildsfoto på en 40 åring. För visst har hon rätt? Varför
skall man lägga upp kort tagna på avstånd för att man blir äldre?
Befängt ju. Så. Varsågoda.
.JPG)
Å jösses vad du hade kommenterat hos mej i natt gumman, frågan om få kommentarer var inte riktad till dej för du är jätteduktig på att kommentera.
SvaraRaderaJag är själv i ärlighetens namn inte alltid så "bra." Dels vill jag ha nåt att säga,kommentarer som "Ha en bra dag" ger inte mej nånting o då vill jag inte kommentera själv så heller. Ibland är det för att man har bråttom, hinner att läsa men inte skriva upptill, ibland säger inlägget redan allt osv.
Ang ditt inlägg... lusten att läsa går i vågor hos mej och fungerar dåligt om jag är stressad. Jag läser konstant i perioder å sen inte alls.
Dina ord kommer aldrig ta slut.
Kram kram Asta
Vackert :) men vilken fin bild på dig å snygg i håret är du oxå :) hoppas du har det bra o njut av dagen finaste Monica kram
SvaraRaderaDu är jättefin! Ja just nu har jag inte så många ord att skriva däremot gillar jag att läsa...det är olika perioder man har. kram!
SvaraRaderaGrattis igen fina du! Vackra tankar som alltid. Och jag håller med. Just nu läser jag mest. Samlar ord, uttryck och idéer. Det känns tungt att skriva, men jag gör det ändå. Hoppas den där skrivkraften hittar tillbaka snart. Då ska här filosoferas! Kram
SvaraRaderaDu är ingen gourmand, du är en ordgourmét, en finskmakare, som bjuder oss på vackert formulerade inlägg, sammansatta med fingertoppskänsla och kryddade med intelligens och finess. Jag är tacksam över att du lägger din uppmätta ordmängd på att bjuda oss/mig på dina fina inlägg istället för att läsa böcker, men jag förstår att det kan vara något du känner att du saknar. Jag älskar att läsa, under perioder när jag av olika anledningar inte läser, så känner jag mig inte hel!
SvaraRaderaNu läste jag artikeln, jag tycker den var mycket bra. Den visar upp samma fina och kloka människa som jag lärt känna här på bloggen!
SvaraRaderaHåller helt med Freja som oxå är en klok kvinna :) och fina du, vi skall inte gifta oss i Grekland vårt äktenskap skall bara registreras där :) men vem vet kanske i framtiden förnya vårt äktenskap i rådhuset i grekland det vet man aldig ..ha det fint å kram
SvaraRaderaVacker bild på dig! och du är verkligen ingen ordsnobb tvärt om så berikar du oss med allt vackert du skriver som verkar så väl genomtänkt även om du säger att det ibland kommer spontant... ;-) = talang! stora kramen och hoppas du njöt på din födelsedag
SvaraRadera