En
diger uppgift för mig. Att stilla promenera. Ty jag har upptäckt att jag sällan
gör något lugnt. Sällan tar jag mig tid att inte skynda, inte ha bråttom
någonstans. Trots att jag inte skall någonstans. Så jag gav mig ut på en första
promenad. En första lugn promenad. En tillbakatilllivetpromenad.
Mitten
av september. Mitt på dagen. Solen har brutit igenom de regntunga molnen och i
min äppelgröna fleecejacka känner jag mig varm. Den blöta asfalten doftar av
regnet. Regndropparna dröjer kvar på grenarna, men vinden som blåser får dem
att falla mot marken. Alla gräsmattor är mättade av regnet och de prunkar
gröna.
Det
hade kunnat vara sommar. I alla fall en kallare sommar. Sådan som denna sommar
varit. Det är bara på de svedda ormbunkarna man ser att det drar mot höst. De
har, på sina ställen, börjat krypa tillbaka. Björkarna är fortfarande gröna,
men några av dem avslöjar att nu, nu är det inte långt kvar. Till hösten.
Men
så ser jag. Styvmorsvioler, blåklint och blåklockor. Rölleka och hundkex.
Ginst. Såhär i mitten av september. En fjäril. Och jag sluter ögonen och vänder
mitt ansikte mot solen. Jag doftar på det sista av sommaren. Känner värmen. Så
går solen i moln. Och det blir mörkare. Långsamt går jag hemåt.
Sov
gott!
Att promenera är bland den bästa terapi man kan ta sig för! Kram
SvaraRaderaHEja dig. Fortsätt försöka. Kan verkligen rekommendera Jane Eyre i 2011 års variant, den var så vackert filmad också. Japansk, supernoga regissör med annorlunda bildspråk. Och så braaaaa skådisar. Dame Judy Dench som Mrs. Fairfax, till exempel!
SvaraRaderaSå himla bra! Kram
SvaraRaderaPoetisk promenad! Kram
SvaraRaderaSå härligt det låter, jag vill promenera med dig! Jag kan inte heller göra något lugnt, allt ska gå på maxfart. Så när jag cyklar till jobbet är jag helt slut när jag kommer fram... Jag har oxå svårt att bara promenera, jag måste ha ett mål, en anledning. När jag var sjuk ordinerade läkaren just promenader, "tur" att barnens gudmor oxå var sjukskriven för stress och hade tre hundar som skulle ut varje dag. Vi gjorde långa hundpromenader tillsammans i rofylld tystnad, då klarade jag av det, för hundarna måste ju få sin promenad!
SvaraRadera