Att hanteras varsamt

Leendet. Ditt leende måste hanteras varsamt. Det är så sällan det når dina ögon. Så sällan det kommer från din själ. Det är för att det så många gånger utnyttjats, misstolkats. Du har blivit sparsam med det. Du ler med munnen. Visar en rad med blekta, perfekta tänder. Som i ett varggrin. För att ge sken av att du har kontroll. Svar på tal. Men låt mig få hantera ditt leende. Varsamt.

Förtroendena. De förtroende du lämnat mig måste hanteras varsamt. För annars förgriper jag mig på dina minnen, det som är du. Om löftet är givet att jag ingenting skall säga, måste jag hålla det. Annars skall jag noga akta mig för att låna dig mitt öra. För de förtroenden du ger mig är bitar av dig.

Tilliten. Den tillit du lärt dig känna för mig måste jag hantera varsamt. När jag inte längre orkar mer, måste du vara först att få veta. För att du skall förbereda dig på att nu finns jag kanske inte där ett tag. Så att du kan buffra lite kraft och ork från mig, medan jag finns. Att du litar på mig är stort. Ty du har inte känt tillit till särskilt många. Därför skall jag hantera det varsamt.

Människan – att hanteras varsamt!

Sov gott där ute!