Bara
ibland. Och jag vill verkligen trycka på just det här ”ibland”: ibland kanske
vi tror att saker och ting skall vara mera positivt överväldigande än de är. Vi
kanske, på något konstigt, udda vis, förväntar oss att JUST våra liv torde vara
mer glädjefyllda än andras. Vi väntar på att få känna lycka/ro/harmoni. Utan
att det händer.
Evert Taube uttryckte
det på följande vis:
”Så
länge skutan kan gå så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
Om blott en dag eller två så håll till godo ändå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få
Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden
Att under stjärnornas glans bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans
Ja vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn
höra böljornas brus och kunna sjunga
Och vem har sagt att just du ska ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga
Och vid motorernas gång och ifall natten blir lång
så minns att snart klämtar klockan för dig ding ding
dong
Så länge skutan kan gå så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
Så tag med glädje ditt jobb fast du lider
snart får du vila för eviga tider
Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals
så kläm nu i med en verkligt sjusjungande vals”
Så jag har tänkt. En hel del. För ibland – och inte alla
de ”ibland” där svåra depressioner spelar in eller andra liknande sjukdomstillstånd
– ibland tror jag att vi i vår tid lite lurar oss själva. Till att tro att vi
inte är lyckliga. För att vi tror att lyckan är så mycket mer.
Och i väntan på lyckan/ron/harmonin glömmer vi lite att
leva i nuet. Vi blir vårt eget hinder. Och så blir vi dem som ligger på
dödsbädden och ångrar en massa saker vi inte gjort. För att vi väntat. Eller så
blir vi offer. Dem det är synd om. Som ALLTID blir frånsprungna, omsprungna,
bortglömda. Av alla andra.
Ibland. Tror jag precis att det är just så. Att samtiden
lurat oss. Och därmed tagit ifrån oss vår lycka. Vår ro. Vår harmoni.
Fina tankar. Jag kommer nog aldrig att ångra det jag aldrig gjort eftersom jag gör det mesta jag vill. Jag tror nog att hemligheten med att vara lycklig kommer av att ha låga förväntningar, inte jämföra sig med andra och kunna vara glad när det går bra för andra. Då har man nog kommit en bit. Kram!
SvaraRaderaKlokt. Eller ja :) Jag har själv tänkt precis lika dant. Puss
SvaraRaderaJag pratade med min dotter om just det i dag. Det där med sagornas slut, när prinsessan får prinsen "och sen levde de lyckliga"... För det är så många som lägger så mycket vikt på hur själva bröllopet ska vara, när det är äktenskapet som är det viktiga... Att kunna se de ljusa stunderna, känna glädjen i det lilla och vara tacksam för allt fint vi har, däri ligger lyckan, inte i något "lyckliga i alla sina dagar"...
SvaraRaderaJa! Nog är vi många inklusive mig själv som ibland eller ofta inbillar oss att vi inte är lyckliga för att vi inbillar oss att... Tja, vad egentligen?
SvaraRaderaMärkligt.
Kram