Summa sidvisningar

2014-04-27

Att recensera "Fördjupade studier i katastroffysik"



Så var det ånyo dags att smyga sig ut på Bloggdalatorg för att diskutera den senaste boken med de andra damerna. Det är en ljus senvårkväll med försommarkänsla, och den underbara doften av ett lätt sommarregn dröjer sig kvar på torget. Vi har valt denna tidpunkt så att alla kan vara med, även de som är känsliga mot solens ljus och värmen.

Vi har läst Marisha Pessls ”Fördjupade studier i katastroffysik”. Och jag har väldigt tudelade känslor kring boken. Den fångade mig, absolut, ty under en kväll och natt var jag tvungen att läsa den från pärm till pärm, 553 sidor, vilket tyder på att boken var bra, för bra för att lägga ifrån sig. Men den lämnade inget djupare intryck efteråt, levde inte kvar, vilket i sin tur tyder på en mindre bra bok.

”Fördjupade studier i katastroffysik” är Pessls debutroman. Hon är en amerikanska född ’77. Alltså fem år yngre än jag. Och hon skriver en gammalmodig bok. Eller, låt oss säga att den andas ålder. Karaktärerna beter sig många gånger som otroligt omoderna ungdomar från en svunnen tid och flera gånger blir jag tvungen att ruska om mig själv och påminna mig om att vi befinner oss i modern tid. Trots att det skrivs knapphändigt om internet, mobiler med mera. Hela boken känns som en Christie-deckare kombinerad med lite fransk film noir kombinerad med lite Fitzgerald och Gatsby med en lite skröna som topping.

Jag blev väldigt förtjust i bokens inledning då dess innehållsförteckning är tecknad som en kursplan i litteratur. Fantastisk idé! Boken är fylld av långa meningar och en härlig berättarröst som från början avslöjar en del av slutet. Rösten tillhör unga Blue Van Meer, som studerar sitt sista år innan hon skall börja på universitet. På grund av de studieresultat hon hoppas uppnå och studieron det därmed kräver, har hon och hennes far, för en gångs skull, beslutat sig för att stanna på ett och samma ställe under ett helt läsår. Ända sedan Blues mor dog när Blue var fem år, har hon och hennes välkände pappa, professor Van Meer, varit i ständig rörelse genom landet.

Blue lever genom litterära figurer, hon ser på livet genom böcker och litteratur och hennes far och hon är en duo som få människor får lära känna på riktigt. Frågan är hur väl Blue egentligen känner sin egen far? Och framför allt, sig själv?

På den nya skolan blir hon helt betagen av en kvinnlig lärarinna Hannah Schneider. Betagenheten är tydligen ömsesidig och genom Hannah kommer Blue att tillhöra en mycket eftertraktad ”klick” på skolan. Det dröjer ett tag innan Blue förstår att saker och ting kanske inte är slumpmässiga och så sätts en massa känslor och händelser i rullning.

Jag vet inte om detta är en ungdomsbok eller en vuxenbok. Den är lite för otydlig i sina ramar. Kanske för att mycket få ungdomar skulle känna igen alla litterära referenser och symboliken i boken? Kanske för att budskapet inte blir tillräckligt tydligt? Jag har ingen aning. Vad jag vet är att jag tyckte om att läsa den. Men jag rekommenderar den inte. Den var bra, då. Men håller inte i längden.


Att fånga tiden

Carpe tempus – fånga tiden, verkar vara synnerligen svårt. Kanske är det inte ens önskvärt. Eller, det är faktiskt inte önskvärt. Att fånga tiden. Eller dagen. Men det är viktigt att leva tiden och leva dagen. De dagar vi kan.

För visst är det så? Att februari och mars var evighetslånga? Och nu är det med ens maj. Vad hände med april? NÄR hände april? Hur kommer det sig att ljusa dagar går snabbare än mörka? Och att det är lättare att leva när man inte fryser?

Lever mycket i nuet. Trots minutiöst planerande av senare. Och ändå försvann månaden mig förbi. För varje gång tanken föds om att verkligen bevara känslan, doften, ögonblicket, verkar det som om tiden sipprar mellan mina fingrar. De dagar, stunder, som känns ändlöst långa, som inte renderar minnesmaterial, dröjer sig kvar tunga, våta filtar. Det är underligt det där.

Carpe tempus – fånga tiden. För om jag råkar blinka en gång nu är vi i oktober igen.


2014-04-26

Att förstå

Förstod idag vad som menades. När du sa att du tyckte bäst om våren då det var den årstiden som liksom var den som kom med förebudet om det vackra som väntade. Höll inte alls med dig då. Men nu. Nu står det klart. Ty synen som mötte mig på min väg hem var änglasänd.

Det blåste lite kallt. Trots solens värmande strålar när i lä. Men de ögonblick vinden vilade sig, svepte magin fram. Skira, ljust ljusgröna blad nickade välkomnande från träden: björk, bok, och ek. Hårt knutna små röda blad vinkade förföriskt från blodalmarna och många träd stod i vacker skrud. Det var så mycket vackert att ta in att hjärtat plötsligt snörptes ihop.

De skira, generöst genomlysta lövverken närde de tusende vitsipporna, som hungrigt vände sina ansikten mot solen. I det frodiga, gröna, under träden, täcktes marken av ett snötäcke vitsippor. Naturen var så.. Så förlåtande. Så vackert fylld av förväntan och hopp, att jag inte nändes längta efter något annat än just det ögonblick som var precis i detta då.

Senare under kvällen, var träningspasset så ljust. Från alla villagator hördes tjut från pantgömmelekande barn och skratten klingade. Åkrarnas bruna jord täcktes av skir gröda som smälte samman till ett böljande grönt hav. Upp och ner över kullarna, genombrutna av gula rapsfält. Så vackert, så ömt.

Så du. Jag håller nog med dig. Våren – oavsett när den kommer – är som budbärare om min älskade sommar, nästan vackrare. I alla fall en dag som denna håller jag med dig. Helt och hållet.

Foto taget igår 24/4 2014 av Jonas Landstedts



2014-04-24

Att parafrasera

Att skriva om utan att förvanska grundtankarna i en text. Att omskriva, misstolka, ironisera, lägga ut texten kring eller förvanska. Men också att uttrycka, återge och formulera. Det är inte helt enkelt. När det är så tvetydigt. Vad det är du gör med min person.

Det har slagit mig flera gånger under början av veckan här. Att mitt jag är satt under parafrasering. Gjord på håll och utan att jag kan påverka. Men så är det konstant och alltid. Oavsett vad man gör eller lever, parafraseringen pågår konstant. Ty den enes sanning är ju mycket sällan den andres. Man minns i olika skikt, med olika ögon, olika tidigare erfarenheter och olika historia. I de bästa fall kan man vara överens om resultatet åtminstone. Men inte alltid.    

Är inte överens med resultatet denna gång. Inte alls. Mest på grund av oviljan att synkronisera versioner och oförmågan att använda sig av den mildare parafraseringen. I den mildare versionen kan man se uppfattningen jag har, om mig själv, de dagar jag är god mot mig. Och den finns ingenstans att finna.

Hur det än må vara med din sanning om mig, applicera den blott på mig. Inte på någon annan. Inte på dem i min närhet som jag älskar. Låt mig stå för mina tilldelade personlighetsdrag – låt ingen annan få betala för dem. Kräv din amortering av mig. Personligen. Ligg inte och muttra i diken likt en grälsjuk tjattrande, vingklippt skata. Kom och kräv din återbetalning. Nu när du ändå inför världen parafraserar mig ideligen.  




2014-04-20

Att ha påsklov

Ett prosainlägg: inget poetiskt ljud, inga språkmelodier. Bara ett krasst konstaterande: vad gör en påsklovsledig gymnasielärare hemma en hel vecka?
(Jag vet – egentligen har jag inte ”lov”. Min ordinarie arbetsvecka är på 45.5 timmar. Ställt emot andras 40. Och ja, jag vet. Som egen företagare arbetar man mer än så. Men nu talar jag om anställda. Alltså har jag inte ”lov”- utan inarbetad ledighet. Så – kan vi lämna det nu?)

Förutom det faktum att jag lagar mat tre gånger om dagen och umgås med mina söner, läser läxor med dem, bäddar sängar, tvättar, dammsuger varannan dag, städar toaletter, dammar och torkar golv har jag gjort följande:

-   varit på picknick en eftermiddag med B och L
-   tvättat alla fönster, även de i uterummet
-   bakat kanelbullar med L, 150 stycken!
-   målat hallen med ännu ett lager vit färg
-   äntligen fått träffa A och hennes son G som kom för att leka med L och vi fikade bort en hel eftermiddag.
-   varit på picknick, och djungelvandring (!) med finaste kompisen Å.
-   rensat ogräs
-   inhandlat och planterat vårblommor i urnor
-   handlat present till guddottern och skickat iväg till henne
-   handlat små påskgåvor, ägg och godis till B och L och småkusinerna
-   haft årets första grillning
-   sökt jobb
-   haft politiskt torgmöte
-   ätit lunch på stan med B och L och varit på vårmarknad
-   haft kompisar till killarna som sovit över och L har också sovit borta
-   ring och beställt förnyade recept på allergimediciner till killarna
-   varit ute och gått med P och talat om livets alla irrvägar
-   träffat fina A på café och stängt stället utan att vara färdigpratade
-   haft besök av syster som övernattade
-   fått besök av bror med fru
-   spelat kort med killarna
-   bäddat rent i sängarna
-   joggat milen två gånger – en av gångerna var L med i en halvtimme!
-   försökt läsa två böcker för recension senare
-   inhandlat ännu en kabinväska inför min och killarnas London tripp om 10 dagar
-   planerat S födelsedag
-   tvättat och städat bilen
-   åkt iväg till sopsorteringen
-   påskpyntat


Och det är påskaftonsnatt. Två dagar kvar. På dessa skall jag planera lektioner och planera inför nationella prov och utvecklingssamtal. Jag vill kanske hinna se EN film. (Vår tv har inte funkat hela veckan – och vi har allmänt datorförbud på loven) Och kanske vill jag.. något mer? Kanske. Får se.


Och påskdagen är förbi nu – tillbringade en heldag hos mina föräldrar med hela syskonskaran och alla respektive med barn. Mycket prat. Mycket mat. Och lite fotboll.


I klänningen och skorna jag köpt - tycker mycket om skorna. (Se äldre inlägg)