Att möta London

Bild lånad från nätet - egna bilder kommer i ett annat inlägg.

Som en stadig herre med oklanderlig tweedkostym, helt oberörd av moderna nycker sitter han distingerad och röker sin pipa. I solsken och regn betraktar han oberörd sina medborgare. Under brättet på sin hatt kan man se att han ler lite åt den enorma brådskan de verkar göra sig och med en faderlig, trygg hand strör han lite vardagsglädje över dem.

Vem blir inte glad åt revan i regnmolnen han åstadkommer? Vem blir inte varm i hjärtat av ett hjärtligt menat ”thank you luv”? Han stör ut små gränder med buktade fönsterglas, prunkande blomsterlådor och vackert utsmyckade gatlyktor. Vackra broar och hisnande byggnader. Historia här och historia där. Han kryddar med världens alla språk och vackra, vackra trädgårdar mitt inne i sta’n. Hans gester är inte stora och yviga. Inte koketta och lockande. De är trygga och hemtama. Fyllda med värme.

Han släpper gratis in besökare på många av sina vackra muséer. Han glömmer inte bort sina hjältar. Han tycker om gäster, gläds av att se hans gator fyllas av betagna leenden och trots att han håller sig i bakgrunden, talar han genom alla sina artiga medarbetare. Polisen på gatan, biljettkontrollanten på tunnelbanan, medpassageraren på tåget, kassörskan i butiken och personalen på hans hotell är behjälpliga på alla sätt och vis. Deras gester är inte stora och yviga. Inte koketta och lockande. De är trygga och hemtama. Fyllda med värme.

London är Dickens stad. Churchills och Nelsons. Det är JK Rowlings och prinsessan Dianas stad. Det är queen Elizabeths och Cromwells, Shakespeares och Margret Thatchers. Det är Pudding Lane, Marble Arch, Trafalgar Square, Big Ben, Whitechapell, Peter Pan, Piccadilly Circus och Hamley’s. Det är Jack the Ripper och Speaker’s Corner. Det är här och nu. Det är där och då. Det är underbart.

  

Att försöka, kanske

Slamret av bestick i stora korgar, porslin som diskas. Snabba fötter som klapprar mot klinkergolvet. Skynda, skynda för gästernas skull. Ärliga leenden och vänligt bemötande. Trots att det är säsongens sista skälvande vecka och de alla förmodligen längtar hem till sina familjer, sina liv och sina vemodigare jag.

Regnet smattrar mot palmblad, och solstolsuthyrarna fäller skyndsamt ner parasollerna. Städerskorna drar snabbt sina vagnar utmed de smala gångarna mellan de små lägenhetshusen. I de karga, steniga bergen härjar blixtarna och stora svara moln sänker sig ner mot kusten. Regn är lika deprimerande på Cypern och det kommer lika mycket vid fel tillfälle som det gör i Sverige.

Vad erbjuder då en semesterort alla dessa dagar? De dagar då solen faktiskt inte skiner? De dagar då barnfamiljer lite planlöst driver omkring mellan de olika all-inklusive erbjudandena på hotellets anläggning? Snart hörs gnälliga, missnöjda stämmor i lobbyn och otåliga, griniga föräldrar krackelerar med jämna mellanrum i sitt tålamod.

Jo, dessa dagar erbjuder allt. Och inget. Allt för den som söker ensamhet, vemod. Som tagit med sig en massa böcker att läsa och en massa tankar att tänka. Inget, för den som inte vant sig vid alla dessa vardagar, dessa gråa, mellanrumsdagar som livet behöver som kitt. För att hålla ihop alla de andra, ljusare solskensdagar.

För mig, här och nu, duger det med mycket lite. Jag har miljoner tankar som behöver tänkas och miljoner skrynkliga delar av mig som jag måste försöka räta ut. Endera dagen här kanske jag lyckas tänka någon tanke till slut? Kanske jag kan börja vara mindre trött? Mer sammanhållen? Tjaa, vem vet? Den cypriotiska himmeln känns i alla fall lika bortkommen och vilsen som jag. Tillsammans kanske vi kan hitta vårt rätta element?

Ha det gott alla! 

Att resa

Ikväll mår jag lite sådär – inget allvarligt överhuvudtaget alls, men jag har nog åkt på en rejäl förkylning. Ont i huvudet, halsen och jag känner hur det drar sig upp mot öronen. Det var längesedan! Nåja, med andra ord är det igen egentlig fara med mig. Men. Då jag är lite varm och trött och gnällig passar jag på att svara på lite frågor som jag hittade här, hos Emmy på Bortabrabloggen. Håll till godo mina vänner! Ha en god kväll!!

Vilka länder har du besökt (flygplats stop-overs räknas inte!)?

Danmark, Norge, England, Tyskland (Väst- och Östtyskland), Polen, Tjeckien, Slovakien, Belgien, Frankrike, Italien, Österrike, Ungern, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Slovenien, Serbien, Kosovo, Grekland, USA, Mexico, Canada, Tunisien.

Favoritland att besöka?

Oj. Svårt. Men jag älskar England, Kroatien. Och – tjaaa, nästan alla de andra ställena också. För alla länder har en historia – alla länder har vackra ögonblick och mindre vackra. Så. Det är svårt att välja en favorit.

Favoritstad som turist?

Återigen – alla platser har sin charm. Men. Jag älskar Budapest. För hennes storslagenhet, hennes vackra, vackra stad, de billiga matpriserna och de historiska vingslagen. Paris – för hennes värdighet. London – för hans gemytliga, bakåtlutade stil. Däremot tyckte jag inte särskilt mycket om NY, Seattle eller LA. Opersonlig, skrytsamma och rightupinyourface. Yuk!

Favoritstad som bofast?

Skulle kunna tänka mig att köpa ett hus i andlöst vackra Kroatien – nästan var som helst på dess kuststräcka. För att det är så vackert, maten är så god och vädret är härligt året om. Dock skulle jag nog ha lite övrigt att önska vad gäller samhällsuppbyggnaden med mera. Annars är inte Falkenberg så illa heller..

Favoritstrand?

Skrea Strand i Falkenberg. Vit, finkornig sand, låggrunt vatten och bara fyra km för mig att cykla. Fantastisk!!!!!

Sämsta stället du besökt?

Svårt att säga – med samma motivering som ovan, att alla ställen har ju sina ögonblick. Men jag tycker inte särskilt mycket om Bryssel. En otroligt rörig stad utan struktur. Inte tillgängligt för rörelsehindrade, med fruktansvärt höga trottoarkanter, snorkiga tjänstemän, dyr, smaklös mat. Men våfflorna är goda. Och Grande Place är vackert.

Bästa shoppingen?

Shoppar aldrig. Tyvärr. Så inga tips här inte. Mitt tips är att sluta shoppa hela tiden. Vadå släpa hem en massa keramik? Eller läder? Eller sidenskjortor? Nope – inget för mig.

Favoritö?

Mali Losinj, utanför Pula på Istra-halvön i norra Kroatien. Namnet betyder ”den lilla ön” och den är fullkomligt magisk. Med små, smala gränder. Ett vackert hamninlopp. Hus klättrande uppför berg. Vita kalkstensstränder, klarblåa vatten. Som en saga.

Vart vill du åka?

Så många andra ställen!!! Överallt!! Kambodja, Vietnam, Indien, Egypten, Peru, Australien, Kina, Hawaii, Sydafrika... Och ett par tre, fyra, femtioelva ställen till.

Vad har du för resor planerade?

Just nu inga. Alls. Vi skall ge oss i väg i sommar, men vi brukar vänta ut saker och ting. Förmodligen blir det en resa till Cypern eller till Rhodos. Eller kanske Spanien? I höst blir det nog en weekend i Barcelona. Jag fyller 40 och har önskat mig det..

Vart hade din drömbröllopsresa gått?

Ingen aning. När jag gifte mig ville jag egentligen åka den Transibiriska järnvägen – jag tyckte det verkade spännande. Det blev ingen resa överhuvudtaget. Så jag slutade drömma. Och därmed punkt.

Att dröja kvar i Paris

Jo. Men så är det. Att man i tankarna dröjer kvar hos Paris. Man vill spara på, hålla kvar, doften av henne. Känslan av att vara i hennes närhet. För att man färgas av hennes sätt att vara. Man blir lika värdig. Och man sträcker på sig i hennes närhet.

Promenerade längs med flotta Champs-Élysée. Men Paris ryckte med mig vidare. Viskade något i öronen om att det mest var turister där. Sådana som inte riktigt hörde hemma där. På Place de la Concordre trängdes jag med folkmobben som ropade efter blodsvite medan de skramlande vagnarna förde fram dagens dödsdömda till giljotinen. Den vackra stenobelisken syntes bara som en skugga bakom dåtidens giljotin där uppe på sin upphöjda plats. Jag hörde skränen, ropen. Hörde klingan slå ner. Då och nu blandades, alltmedan Paris skyndade vidare.

Triumfbågen. I dagsljus och vackert upplyst på kvällen. Operahuset, med fantomen som irrade omkring i pelargångarna på andra våningen. Hans vemodiga, ensamma stämma ekade mot den röda kvällshimlen. Paris rös lite och håren på mina armar reste sig en aning.

Pigalle. Med Moulin Rouge. Fraset från flickornas kjolar blandades med deras fnitter. Puder och talkdoften slog emot mig när jag försökte fånga allt på bild genom min kameralins. Paris ville skynda vidare – men dröjde sig kvar lite. Hennes tjusiga väsen böjde lite lätt på huvudet, som i en respektfull hälsning. En hälsning till alla de mindre lyckosamma systrarna som dröjde kvar i dessa kvarter. Ty Paris gjorde inget väsen av att vara lite förmer. Hon visste att inte alla var lika lyckosamma.

La rive gauche. Den vänstra stranden. Men alla bouquinisterna längs med Seine. Här stannade vi gärna till. Tittade på de varor de bjöd ut. Botaniserade bland gamla planscher, affischer. Lyssnade på de baskerprydda männens samtal med varandra. Solen bröt igenom molnen och värmde deras något frusna fingrar i torgvantarna. Paris slängde en slängkyss till dem alla. Strök deras kinder. Lätt. Ömt.

Notre Dame. I ett moln av blommande körsbärsträd. Vackert. Paris och jag stannade till. Vi lyssnade på folkmyllret och romernas musik framför kyrkan. Såg vackra Esmeralda dansa och var det inte Quasimodo som skymtade där? Uppe i ett av tornen? Jag var inte säker – för i Paris sällskap visste man inte riktigt. Alls. Om då var nu. Eller nu var då.

Och så. Till sist. Eiffeltornet. Paris följde inte med upp. Hon tyckte det var lite högt. Och hon föredrog sin stad från marknivå. Men jag älskade den även uppifrån. För här kunde jag se henne i hela sin härlighet. Gyttret av alla gator. Ståtliga hus. Pompösa monument. Här blandades verkligen högt och lågt. Men inte ens vetskapen om de många uteliggarna bedrövade mig just då. För jag hörde bara Sparvens röst: "Non, rien de rien, je ne regrette rien.." Med Edith Piaff sjungandes vinkade jag så farväl till Paris. Eller. Inte farväl; au revoir – på återseende.

Ha en fin kväll!!

Att besöka Bryssel

Som en liten hälsning - innan jag stupar i säng. Skickar jag här en miniblidkavalkad från ett hektiskt Bryssel. Möten från morgon till kväll: kommissionen, general direktorat, SKL, parlamentet. Intressant och otroligt mycket information. Men åker man iväg så här så skall man vara effektiv..


Hoppas ni haft en härlig måndag!