Att chargera

Vet ni, alla människor överdriver inte bara helt rätt och slätt. Nej, vissa chargerar. Ulf Brunnberg slog mig häromdagen vara en man som chargeerar – gärna med ett lite utdraget e. Kanske är det inte så, men det var mitt intryck. Men låt mig ta det från början.

I veckan var jag med L för att han skulle klippa sig. L är 12 år och klarar naturligtvis av det själv, men då jag hade några ärenden i sta’n höll vi varandra sällskap. Alltså satt jag med 40 minuter av mycket litet att göra, vilket ledde till att jag faktiskt läste en veckotidning. En skvallerblaska, av den sort där den stackars redaktören/skribenten måste hitta på otroligt fåniga bildtexter till triljoner fåniga foton på semikändisar som går på någon totalt ointressant premiär, typ: ”Idol-aspiranten Kickan härligt sommarklädd med okänt sällskap” på premiären av ”Iceage 35”.

Nåväl. Tidningen var från i våras någon gång och jag fastnade i en ”intervju” med skådespelaren Ulf Brunnberg. I slutet på januari i år hade sagda Brunnberg betett sig lite opassande på en flygplats. Han hade helt enkelt betett sig som ett pompöst svin. I artikeln fick han en fråga om incidenten. På det svarade han att han ”inte menat något illa”, han var bara en av ”de ytterst få i detta land som vågar säga vad man tycker!”.

Det är någonstans här jag kräks lite i munnen. För jag blir så j*a förbannad! Förmodligen – och säkert helt utan att tala osanning – vågar herr Brunnberg att säga vad han tycker. Och DET är ju bra. Man SKALL våga säga vad man tycker i en demokrati. Men herr Brunnberg skall ge blanka f*n i att tro att han tillhör en liten exklusiv skara av modiga i detta land: jag vågar också uttrycka vad jag tycker och tänker – saken är bara den att jag uppenbarligen tycker helt tvärtemot Brunnberg.

Det beska med det Brunnberg ger luft åt i intervjun är att det hör hemma i samma grumliga vatten som många självrättfärdigande personer/partier/grupper ligger och skvalpar runt i. Alla de som envist hävdar att ”ingen vågar längre säga vad de tycker”. För saken är att det är väldigt många som säger precis vad f*n de vill. Och de allra flesta tycker faktiskt annorlunda än Brunnberg. Men precis som sina gelikar, anser Brunnberg att just HAN sitter på sanningen. Och att om jag, till exempel, faktiskt skulle tycka annorlunda och uttrycka det, är jag antingen A) en liten toka till kvinna som inte förstår bättre, B) en förbannad landsförrädare som borde gruppvåldtas eller C) ett avskum till lesbisk vänsterhynda som säkert inte fått kuk i sig.

Därför: Tvi för att uttrycka sig som Brunnberg: ”Jag är en av ytterst få som vågar säga vad jag tycker i detta land”. Tvi för att överdriva, eller som i Brunnbergs fall, chargeeera. Och detta vågar jag stolt uttrycka i demokratins namn.