Summa sidvisningar

2016-09-25

Att homagera

Vid tidernas begynnelse – nåja – när jag började blogga, gjorde jag det på Amelias bloggportal. Det var spännande och kittlande. Och för första gången insåg jag att min styrka inte bara ligger i den muntliga kommunikationen. Utan jag kan skriva. Också. Eller skriva – det visste jag att jag kunde – men jag blev tagen av att jag också kunde kommunicera skriftligt.

Med tiden lärde jag känna en mängd kvinnor via bloggen. De som läste och som kommenterade. Dem, vars bloggar jag läste. Och jag vill lyfta alla dem i kväll. Lyfta dem, för jag är numera en mycket dålig bloggsyster; jag går inte in och kommenterar så ofta, läser alltför sällan. Men jag bryr mig fortfarande lika mycket om dem. Om deras livsöden.

Några av dem har jag träffat irl. Och de har blivit goda vänner till mig. Andra har jag inte träffat, men ändå så känns det som om jag känner dem. Vissa har levnadsöden som är väldigt lika mitt, andra inte alls. Någon skriver om saker som jag inte skriver om, andra om saker som jag aldrig upplevt. Men alla engagerar mig. Och jag funderar på dem. Önskar dem allt gott. Gemensamt för dem alla är att de är goda kommunikatörer – de når ut med sina ord.

Jag vill lyfta fram dem ikväll – som en liten avbön för att jag är en sådan dålig bloggsyster. För att jag så sällan kommenterar, trots att kommentarerna är det som när en bloggare. Systrar; förlåt mig! Och till er som läser mig: klicka gärna in hos mina bloggsystrar:


Det har funnits en handfull till. Men de bloggar mycket sparsamt numera. Och jag respekterar det. Ibland är det annat i livet som pockar på uppmärksamhet. Ibland kommunicerar man på andra sätt. Men alla dem har jag dessutom släppt in på min Facebook. Och det gör jag inte med vem som helst..


En homage till systerskapet.

2 kommentarer:

  1. Jag är inte alltid så bra på att kommentera men läser dina inlägg.
    Kram och ha en underbar dag!

    SvaraRadera
  2. Tack! Massor av tack! Jag saknar dig och önskar vi kunde träffas ofta!

    SvaraRadera