Att svänga av

Nu svänger jag av huvudleden. Vägen jag tänker köra är vindlande och inte utsatt på någon gps. Inte heller vet jag riktigt vart den leder och bär. Kanske hittar jag skatten vid regnbågens slut, men lika gärna kan jag upptäcka att jag står i fast i kvicksand upp till halsen innan jag ens hinner blinka.

Men följa vägen måste jag. För annars kommer jag alltid undra. Och jag är ingen person som undrar – inte kring saker och ting som jag själv kan styra. Och detta kan jag styra: jag kommer att sluta blogga regelbundet – ett tag i alla fall. Bokrecensionerna i Bloggdala kommer jag att lägga ut. Och en och annan tango-mode tanke. Men jag har från och med nu i kväll valt att skriva annat.

Jag skall färdigställa mitt manus. Eller mina manus. Ty karaktärerna i dem pockar så mycket på uppmärksamhet att jag märker att de spiller av i bloggen, ja, i allt jag skriver. Därför måste jag låta dem höras i deras värld. Och få prata och tänka fritt och färdigt där. Ergo: inget allvarligt har hänt. Jag är kvar.

Bara lite längre bort. Och mer sällan.

Ta hand om er! På riktigt!