Summa sidvisningar

2015-03-02

Att bli gammal

Hade ett helt annat blogginlägg klart i startblocken. Skulle bara lägga upp det. Men så kom något helt annat emellan. En rar dokumentär om att bli gammal. Om att älska och om att drömma.

Det fick mig att fundera: hurdant liv vill jag ha när jag är 70 plus? 80 plus? Om jag finge leva så länge. Om vi nu lade alla andra scenarier åt sidan; allt det där om att jorden snart imploderar under allt enfaldigt dumt som människan hittar på. Om vi bara föreställer oss att bli gamla. Vilken typ av människa skulle jag då vara?

I dokumentären kom ett tiotal äldre, amerikanska personer till tals. Mellan 75 och 82. De talade om önskan att hitta någon, om saknaden av någon och om det faktum att när de såg sig i spegeln, så kände de inte igen sig själva som den person de kände sig som.

En kvinna var fantastisk med enormt mycket humor och en massa underfundigheter. En annan var äventyrlig och hade precis hoppat fallskärm. En annan ville bara hitta någon att äta middag ihop med. Och jag funderade över vilken typ av kvinna jag skulle vara.

Jag hoppas att jag fortfarande skulle ha kvar mitt intresse för människor, för andra kulturer och för resor. Kanske skulle jag hoppa fallskärm, men jag skulle definitivt inte ha en lust att laga mat åt andra.


Tanken var svindlande, för inte ett ögonblick har jag tidigare ens tagit i beräkning att jag skulle kunna leva så länge.

2 kommentarer:

  1. Det jag absolut inte vill bli är en bitter gammal tant som fräser och snäser åt alla. Hugaligen för det!

    SvaraRadera
  2. Dags för uppmuntrande tillrop, tror jag:

    Jag blir 69 till hösten, maken 76 imorron, men vi har ingen aaaning om att vi är så gamla :) . (OBS: Vi har haft turen att må bra - förutsättning, ju!)

    Då känns det mera som en version 2.0 - ny och förbättrad utgåva. Eftersom man är tryggare i sig själv.

    Så upplever vi det i alla fall, hoppeligen inte pga försämrat omdöme… ;)
    (Förresten, i så fall bjuder vi på det…)

    lenaikistaminnen.wordpress.com

    Fast tanten i spegeln hade jag kunnat leva utan...

    SvaraRadera