Nej. Det är inte att vara iklädd en viss typ av klädmode. Även om det har att göra med att var iklädd - en viss typ av sinnesläge. För ordet mode skall läsas engelskt och betyder läge. Tango-läge. Tango-mode. Liksom en tango handlar det om ett vemodigt, dramatiskt läge. Med ett stråk av passion. Envishet. Styrka. Allt detta kombinerat. I ett enda läge: i tango-mode.
Jag befinner mig där med jämna mellanrum. Lite ledsen. Vemodig. Men också väldigt passionerad och dramatisk. Det är mitt arv. Mitt karga, ungerska arv. Mina tangostunder erbjuder mig små vattenhål i vardagen. Ger mig tid att reflektera, gråta och rasa lite. Att bli introvert och kontemplera beslut, val och möjligheter. Kanske begråta och begrunda ett skavande minne. I min egna sfär.
Nej. I kväll är jag inte i tango- mode. Men jag ville dela med mig. Till er. Att skapa era egna tango-lägen. Inga silver klockor behövs. Ingen rökelse eller aummm. Inga vägvisande änglar. Bara ni och ert sinneslag. Ert vemod. Er gråt och er begrundan. Under en begränsad tid. I ett visst läge. Rena er med er gråt. Eller med rasande skrik. Med inåtvända leenden. Med kärleksfulla tankar. Slå inte känslorna i järn. De är då de äter en. Inifrån. Långsamt och dovt dunkande. Tills det som är det sanna jaget inte längre finns.
Då är allt för sent. Då har man tappat bort sitt jag. Sin energi. Eller. Kanske inte. Vad vet jag? Jag vet bara att mitt tanog-mode hjälper mig. Det är i de lägen jag blir 10-åriga M. 12-åriga. 17-åriga. Det är då jag rasar. Sörjer. Minns. Sedan är det bra. Då orkar jag med de val jag gjort. Orkar hålla fast vid dem. Det är så jag tar mig vidare. Om det nu var någon som undrade..
Ha en underbar lördagskväll!!!
Men vad bra beskrivet. Inte vill man förlora sig själv inte.....kram
SvaraRadera