Att musikutmanas VII

Ännu en dimmig dag på Bästkusten - det verkar som om våren vill vänta lite, dröja med att slänga av sig filten. Nåja, det kan ju gå an. För så småningom måste det bli så - oavsett. Ty det är tidens gång. Att efter vinter följer vår. Alltid.

Denna dimmiga kväll är det så dags för musikutmaningen igen. Alltmedan jag försöker fånga de stroferna som gäckat mig hela dagen. Som lurat i mitt medvetande. Som lämnat små, små spår efter sig, men som inte riktigt velat ta form. Kanske behöver jag lite tystnad, lite ensamtid. Tid att tänka en tanke klart.

Innan jag lämnar denna sfär vill jag dock bjuda på ett ESC-minne:

En låt som är förknippad med ett starkt minne.

Här ger jag er låten nedan. Minnet är egentligen kopplad till en annan känd låt av denna grupp, nämligen "Yes sir, I can boogie". Den spelades Då. Då när fester egentligen inte var så trevliga. Då när livet bara orkades levas i brottstycken - ett andetag i taget. Men trots det kunde jag alltid alla dessa sånger utantill. För musik är musik. Oavsett glädje eller sorg.

"Parlez-vous francaise?" med Baccara, för Luxemburg 1978.

Ha en god natt!!