Summa sidvisningar

2013-03-17

Att finnas i bruset


Ett virrvarr. Ett brus. Ett prassel och rassel. Det sprakar och spretar. Åt olika håll. För så är det alltid. Allting finns på gott och ont. En berg- och dalbana. Vid lyckosamma tillfällen kan man styra genom val. Andra gånger finns det inte mycket man kan göra. Än att välja att gilla läget. Eller att gå under i ödets skugga. Och jo, återigen talar jag om livet. Jaget i livet.

Det slår mig ideligen. I mitt yrke, vid samtal eller genom det jag läser. Att vi som människor väldigt gärna speglar oss i andra. Att vi liksom existerar på villkor som sätts upp av andra. Att andra dikterar vilka vi är. Och att vi dessutom söker denna diktion. Förunderligt. Ty, vem hade vi varit om vi inte kunnat kommunicera, blända, beundras av eller beundra? Till och med de som ont gör, gör det för att därmed befästa vad deras faktiska, eller inbillade, personlighet är. Underligt.

För, häromveckan fick jag den vackraste komplimang jag någonsin fått. (Förutom alla vackra kärleksbetygelser mina söner givit mig). Av två människor dessutom. Som är helt obekanta för varandra. De sa att jag nog aldrig hade kunnat vara något annat än socialdemokrat. På grund av min solidaritet. På grund av att jag så naturligt alltid tänker på andras bästa. Som en reflex. Utan att ens fundera på att göra annorlunda. Jag blev otroligt gripen. Och mycket smickrad. Andlöst smickrad. Och försökte ta in innebörden av det jag hört.

För mycket har jag hört om mig själv. Om hur människor ser på mig. Hur de definierar mig: strukturerad, snäll, tålmodig, plikttrogen, lojal, falsk, iskall, äcklig, pedantisk, dramatisk, ful, tjock, aggressiv, god, vidrig, modig, stark, duktig, ful, glad, positiv, sorgsen, frisk, gnällig, bråkig, pessimistisk, optimistisk, överdriven, rättfram, orädd, stoisk, påläst, nyfiken, bildad, passionerad.

Hur stämmer nu allt detta? Detta brus? Utan ett enda stråk av röd tråd. Hur kan man både vara solidarisk och falsk? Glad och gnällig? Samtidigt? Som framstående karaktärsdrag? Denna kväll är min lösning enkel. Snabbt hittar jag den brusfria stationen: allt stämmer! Utifrån vem det är som ger omdömet. Förmodligen ÄR jag äcklig. I vissas ögon. Glad i andras. Och så är det med oss alla.

I mitt brus har jag, vid denna tidpunkt i mitt liv, tagit makten över vem jag är. Genom att helt enkelt bestämma vilka karaktärsdrag som jag vill skall förknippas med mig. De karaktärsdragen vill jag aktivt försöka förstärka. Som att jag är solidarisk. Rättfram. Passionerad. Positiv och orädd. Andra skall jag akta mig för – eller använda mycket försiktigt: äcklig, falsk, vidrig, gnällig.

Det enda jag kan göra föga åt är att jag är ful. Man är född som man är. På ytan. Och jag är ingen vän av ingrepp och andra typer av utklädningar. Ergo, är jag som jag är. Punkt. En dag kan jag förlika mig även med detta. När mitt intellekt kan övertyga mitt hjärta om det som hjärnan redan vet: att ytan betyder intet. Eller mycket lite. Det är faktiskt delarna i bruset som betyder något. Delarna som berättar om hurdana vi är. Och jag är solidarisk. Rättfram. Passionerad. Positiv och orädd. Så det så!

Vem är du?

Sov gott! 

8 kommentarer:

  1. Ja, allt ligger i betraktarens ögon och man uppfattas nog olika av olika personer.
    Jag upplever mig själv som glad med ett positivt tänkande, jag är lojal och ställer upp för andra. Jag upptäcker nu när jag skriver att det finns mycket positivt att säga om mig själv men jag ska inte rabbla det här, men jag tycker nog att alla borde tänka oftare på sina goda sidor.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Tänkvärt skrivet.
    Mycket bra.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Ohh, när jag träffade min ungdomskompisar i Göteborg fanns det en biskmak i skrattet. De hade en bild av vem jag var, den oansenliga, blyga, udda, lantliga och lite kufiska, som inte alls stämmer med den jag bestämt mig för att vara! Mitt politiska och feministiska patos hade de ingen förståelse för. Och jag har valt att vara den färgstarka, utåtriktade, unika, jordnära och speciella Freja, varianter av deras syn på mig, men långt ifrån samma person som de väljer att se mig som.

    Sen behöver jag, för min egen del, bara säga att du är oerhört vacker. Det spelar faktiskt ingen roll, för det påverkar på intet sätt vilken fantastisk person du är, men rent faktabaserat skulle jag säga att du är en mycket vacker kvinna.

    SvaraRadera
  4. Du kloka vackra människa! All kärlek till dig - för att du är du.

    //Malin --> Klok. Tjock. Lycklig. Obekymrad. Envis. Mamma.

    SvaraRadera
  5. Tänkvärt och vackert. Jag tycker inte att det finns några "fula" människor. Visst ser man ut som man gör, men vackra människor glöder inifrån på ett sätt som ingen annan kan. Oavsett utsida. Kram!

    SvaraRadera
  6. Jag har märkt att jag tror att människor uppfattar mig på ett visst sätt, då oftast i negativ mening, vilket de inte alls gör visar det sig sen. Jag gillar mig själv och mina sidor som ofta är positiva och glada. Men blir förvånad när andra gillar mig. Kanske beror det på min bakgrund, känner att jag ofta vart kritiserad som barn. Jag hade gjort saker bra, men det fanns alltid ett MEN...jag kunde alltså gjort det bättre! Kanske därför jag tror jag inte duger i andras ögon...Kram ps Jag tycker också du är vacker både på insidan och utsidan!

    SvaraRadera
  7. Jag önskar att det fanns fler som du för du är en av de där människorna som jag ju egentligen inte känner men som gör världen jag går runt i lite mer vacker och hoppfull genom det du skriver. Tack. /I.A. Kungsbacka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhhhhh, men TACK I.A!!! Nu blev jag rörd... Kram till dig

      Radera