Summa sidvisningar

2013-03-27

Att jämföra


Kommer aldrig sluta förundras över människan. Över denna märkliga varelse. Som på gott och ont interagerar med gelikar. Kommer aldrig sluta förundras över det faktum att trots alla likheter är vi ändå så olika. Och nej. Då talar jag inte om något så trivialt och banalt som att vi är olika ”raser”, att vi tillhör olika religioner eller har skilda etniciteter. Nej. Jag talar om hur vi uppfattar världen.

På ett nyfiket avstånd har jag följt den senaste debatten på ledarsidorna. Startad med ett öppet brev, skrivet av Jonas Hassen Khemiri, till Beatrice Ask. Och nu, senast idag, besvarad av statssekreterare Jasenko Selimovic (en bra sammanfattning hittar ni här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5486959) Jag tyckte Khemiris brev var lysande. Den glödde av ett återhållet patos och gav röst till många tystade. Jag upplevde det som om han försökte lyfta ett perspektiv, ett bortglömt perspektiv, på ett lågmält och ödmjukt sätt. Jag kände igen mig i allt han skrev.

Så skrev då tydligen Selimovic ett genmäle idag. Som jag också läste. Och jag förvånades. Av att han uppfattat Khemiris text som något negativt. Som ett uppdelande i vi och dem. Som en stagnation i kampen mot jämställdhet. Han ifrågasatte Khemiris rätt till att höja sin röst genom att han förringade det som kunde läsas med motiveringen att ANDRA också diskrimineras. Underligt.

Ty, ingenstans i Khemiris text stod att INGEN ANNAN diskriminerades. Han beskrev det som var närmast honom. Punkt. Det som han kunde stå för att han upplevt. Precis som andra grupper i ett samhälle lyfter det som står dem närmast. Naturligtvis. Hur skulle man annars göra?

Selimovic har inte fel i sin text. För det är hans synpunkt. Precis som Khemiri har sin. I mångt och mycket kan jag hålla med Selimovic också. Men hans röst skrapar hårdare. Missljuden är flera. Och stilmässigt använder han dessutom en uråldrig härskarteknik; alltför många gånger, och på ”fel” ställen använder han uttrycket ”min vän”. Dissonansen skär i den olustvibrerande luften. Och jag förundras.

Förundras över människan. Över denna märkliga varelse. Som interagerar med gelikar. Vad olika vi uppfattar saker och ting. Selimovic uppfattade en hierarkiskt uppställd diskriminering, medan jag såg en stilla bön. Till min stora förvåning känner jag igen mig i missuppfattarens text. Också. Ty, även han och jag delar erfarenheter. Så lika. Och ändå så olika. Förunderligt. Kommer människan någonsin förstå människan?

Sov gott! 

5 kommentarer:

  1. Ja, precis så här kände jag oxå. Att Selimovic tog på sig att vara den vuxne, den förståndige som tillrättavisade Khemir och förklarade hur det egentligen låg till. Att Khemirs upplevelse bara var samma som alla andras upplevelse och att han (Khemir) minsann inte ska förhäva sig och tro att han är unikare än någon annan. Sen passade han på att härska lite över Maria Sveland oxå, det tyckte han nog att hon behövde.... Selimovic känns mycket Jantelag... Och hans text gjorde mig deprimerad för den andades "Eftersom alla känner sig diskriminerade, kränkta och trakasserade är det inget vi kan göra, det är så världen ser ut". En så passiv hållning!

    Jo, det finns massor vi kan göra! Och det första vi kan göra är att börja se varandra som individer som alla är unika och har rätt att vara det och känna sig som det, vilket innebär att absolut inte göra det som Selimovic gör, det vill säga ta på sig att tillrättavisa andra för vad de upplever...

    Och sen vill jag oxå att Seiimovic ska veta att bara för att du beskriver vad du upplevt i livet betyder det inte att du är eller ser dig själv som offer. Och även om du ÄR ett offer har du rätt att berätta din historia utan att någon annan ska ta sig för att tillrättavisa din upplevelse...

    Oj så mycket känslor de här två debattinläggen gav mig. Det första inlägget gjorde mig engagerad och intresserad, det andra gjorde mig nedstämd och trött...

    Som vanligt skriver du ett inlägg som får mig att känna efter, fundera och vrida och vända på det jag läser, hör och upplever, tack sötaste Ergo!

    SvaraRadera
  2. Jag lät bli att läsa deras inlägg eftersom jag blir så engagerad så det tar all kraft och just nu måste jag prioritera med den (!). Det räckte bra att läsa din och Frejas betraktelse. Sant.

    SvaraRadera
  3. Tänk vad enkelt men samtidigt tråkigt det skulle vara om vi alla tänkte lika. Man kan ju bara gå till sin egen familj och barn, hur olika man kan uppfatta saker och ting inom den innersta kretsen. Tack för dina kloka ord!

    Ha en riktigt Glad Påsk!! kramar finaste du

    SvaraRadera
  4. Jag tyckte också att det förekom en hel del retoriska grodor i svaret. Men det är ju också ett tecken på att man skriver ur en svagare position, eller känner sig angripen. Det är intressant, det där med maktstrukturer.

    SvaraRadera
  5. Jag tyckte Khemiris text var lysande. Han är skicklig på att känslomässig få med sig människor. Selimovic text var klumpigare. Vad man inte får glömma är att detta är två herrar med olika politiska agendor och båda skriver dessutom från mycket privilegierade positioner. Khemiri beskriver sin högst personliga upplevelser, men han gör det för att lyfta fram strukturer. Och tyvärr i den strukturen ser vi inte individer - den med utländskt utseende är en förbrytare och den med etniskt svenskt utseende är en rasist. Det tycker jag är en deprimerande syn. Då tycker jag faktiskt Selimovic bidrog med en öppning.

    När jag började jobba i min mansdominerade bransch fick jag ibland frågan "kan du kopiera det här?" Jag hade svårt att låta bli att undra om det var för att jag var tjej. Jag diskuterade det här med en killkompis. Som ny fick han också frågan, men han slapp fundera över varför han fick den. Vårt samtal har jag burit med mig. Jag vet att det finns strukturer, som jag inte vill fastna i, men samtidigt kan jag inte hela tiden misstro allt och alla. Och på äldre dar ser jag ju att det är enklare att jobba med den som faktiskt bara kopierar papprena när man bad om det, än att försöka gå i klinch med någon som fällde ut taggarna. Den som är enkel att arbeta med lär också få fler möjligheter att växa i ett samarbete och tar sig kanske fram fortare på det viset. Jag försöker tänka på det här - att det är BÅDE strukturer och individer (både Khemiri o Selimovic), men det är inte lätt.

    SvaraRadera