Summa sidvisningar

2012-11-11

Att ge svar på tal


Aldrig mera bli mig själv lik. Någonsin. Det var så hon sa. Att jag aldrig skulle bli densamma igen. Någonsin. Beklagade hon min situation. Där och då fann jag mig inte. Så som jag skulle ha gjort för ett år sedan. Ett halvår sedan. Så mitt nonsenssvar tillsammans med den lite frånvarande blicken befäste nog det riktiga i hennes tilltal.

Aldrig mera bli mig själv lik. Någonsin. Yrvaken betraktade jag min spegelbild i backspegeln på bilen. Hon hade för längesedan åkt hem, men jag förblev sittande kvar, i bilen, på parkeringen. Inte bli mig själv igen. Var det så hon sa? Visste hon något jag inte visste? Till exempel vem jag var? Hur jag var? För hon visste ju att jag inte skulle bli som jag varit.

Aldrig mera bli mig själv lik. Igen. Tack och lov! För det jaget hade ju fört mig hit. Till utmattningens osäkra land. Till härdsmältelandet. Det utan rim och reson. Och här tänkte jag verkligen inte stanna. Och finge jag välja så valde jag att förbli statslös på denna gungflyende ort. För jag hörde ju ett annat rike till. Dessutom, vem var sig själv lik? Jämfört med vad? Med ett yngre jag? Med det jaget min familj ser? Eller det jaget kommunens tjänstemän upplever när jag sitter i ett av alla möten? Vilket jag?

Förstår ni. Där och då, för en vecka sedan, insåg jag att jag verkligen inte ville bli mig lik. Det är på inga sätt mitt mål. Jag vill bli den BÄSTA versionen av mig. En ännu klokare, ödmjukare, tuffare, förnuftigare, starkare version av mig. Förmodligen innebär det andra prioriteringar. Klokare prioriteringar. Lite mera själviska prioriteringar. Men. Jag lovar EN sak: du, som har lärt dig att tycka om mig – du kommer att känna igen mig. Det är ett löfte.

Sov gott!!

7 kommentarer:

  1. Klokt, viktigt och vackert! Heja dig! Kram

    SvaraRadera
  2. Du kommer att hitta den bästa verisionen av dig själv, det är jag säker på. Känner dig ju inte så mycket men är säker på att jag kommer att tycka om dig i fortsättningen också! Kram

    SvaraRadera
  3. Det var en bra insikt. Som jag skrev på fejjan så är det ju sitt gamla jag som lett en till den här berömda väggen. Då lär man ju ändra på nåt och inte lär ju väggen ändra sig. Kram pårej och låt det ta tiiiiid. =)

    SvaraRadera
  4. Vad fint skrivet. Och bra att du kommer att prioritera dej själv mer. Jag hoppas att du får tillbaka dina krafter snart.

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Kvinnan ifråga borde kanske ha sagt: Nu blir du aldrig mer lik den jag trodde du var.

    För hennes bild av dig var förmodligen inte helt sann.

    Jag tror du håller på att bli mer av ditt sanna jag.

    SvaraRadera
  6. Ohhh, precis så är det! När jag blev sjuk i stress var det jag sörjde mest att jag nog aldrig skulle bli den där gamla Freja igen. Men jag är ju en ny, mycket bättre Freja, med helt nya prioriteringar, med ett nytt djup, en mer genomtänkt etik, en större empati. Sättet jag hanterat min besvärliga kollega på, där jag bemött honom med respekt men ändå tydligt klargjort var jag själv står, det tror jag inte den gamla Freja klarat. Hon hade varit mer på, haft mer bråttom, inte inväntat rätta stunden. Och även om jag INTE blivit sjuk, skulle jag ju varit en annan än den gamla Freja, men min utveckling kanske tog en annan väg av sjukdomen. Inte sämre, bara annorlunda...

    SvaraRadera
  7. Kan man verkligen bli en helt ny person..?Gillar ditt uttryck, en bra, bättre version av sig själv..Ingen annan (även om de ibland vill tro det, människor i dess omgivning och närhet) känner dig, så bra som du själv gör!.

    SvaraRadera