Summa sidvisningar

2012-11-03

Att möta dina ansikten


En teatermask. Med den leende ansiktshalvan som går över i gråt. Så står du framför mig. Det är så du möter mig. Den leende halvan tycker jag mycket om. Den kommer med hög, klar luft. Krispig. Knallgula löv mot en klarblå himmel. Som kaskader av eldfärger sträcker sig trädens grenar upp mot skyn. Min andedräkt står som en kvast ur munnen, men mina steg är lätta och fjädrande.

Kanske har du spridit ett gnistrande täcke över ängarna, där skira älvor fortfarande dansar eller kanske växer det en ny omgång blåklockor i dikesrenen? Det spelar ingen roll hur det är med det. För när mörkret sänker sig kan jag med gott samvete tända lite ljus och dra på mig mina fårskinnstofflor. Under min filt mår jag väl.

Men. Det anletet övergår snart i det andra. Det melankoliska, gråtande, smärtande. Ty du är mörk. Mitt älskade ljus suger du ur världen med en gigantisk svamp. Inte en gnutta sol släpper du igenom de tjockgråamolnen. De hänger tungt över min stig. Spretiga, vattensjuka trädgrenar sträcker sig bedjande upp mot skyn. Marken slafsar och murarna får en kladdig grönbrun algpåväxt.

Detta är också du. Ditt mindre vackra jag. Ditt vardagsjag. Det jaget där det blåser hårda vindar och regnar småspik från sidan. Det jaget där det inte är någon skillnad på dag och natt. Där allt är jämntjock och luktar unket. Död jord. Skygga djur. Skrämmande, vinande, plågade ljud.

Och det är därför jag inte tycker om dig. Just för det här andra jaget du har. Det som rytande kastar ett vresigt hav mot mig. Det som inte låter mig urskilja en horisont, utan bara smetar ut ett mörkgrått ingenting på himlen och havet. Då hjälper värmeljus och fårskinnstofflor föga. Ingenting alls. Det är därför jag inte tycker om hösten.

Allas vår Goldheart, Eva, önskade ett par rader om hösten. Här har ni dem.

Sov gott!

12 kommentarer:

  1. Så bra skrivet.
    Jag gillar ju hösten i vanliga fall men i år så har den känts väldigt lång.
    Kramar i massor du fina / Jane

    SvaraRadera
  2. Vackert skrivet. Och precis så är det ju. Ha en fin söndag. Kram

    SvaraRadera
  3. Väldigt fint <3

    Hoppas du får en bra söndag.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  4. Åh åh åh såå vackert orden blir vackra o du formar dom på en specifikt sätt finaste M :) jag bugar & tackar för dess underbara rader om just hösten o dess skönhet.

    Ha en underbar söndag kram å tack igen *s*

    SvaraRadera
  5. Ohh, det är precis det där "andra jaget" som jagat bort mig från att leva och bo i Göteborg. Vid två tillfällen dessutom! Varje gång stod jag ut i två år. Vårarna var fantastiska och somrarna fina, men hösten som omärkligt gick över i vinter och som var stormar, dimma, regn, svartblöt asfalt och vrängda paraplyer, var fullständigt omöjlig att överleva! Inga kläder kunde stänga fukten ute, kylan gick rakt in i ryggmärgen, alla skor förstördes av det salta vattnet. Jag frös extremt mycket mer under de fyra vintrarna än jag någonsin gjort i det kalla norrländska inland jag alltid flytt tillbaka till. Halva året ville jag bara gömma mig under täcket och gå i ide, då hjälper inte att våren är fin... Nej, DEN hösten gillar jag inte alls. Här där jag bor syns det fina ansiktet mycket oftare, och sen går det över i en vackert vit, mjuk, omfamnande vinter!

    SvaraRadera
  6. Väladns bra skrivet i vanlig ordning då. Fast jag gillar hösten....mörkt och kravlöst...

    SvaraRadera
  7. Tittar in och kramar om dig...
    KRAAAAAAAAM / Jane

    SvaraRadera
  8. Kram fina du. Jag känner detsamma för hösten, det är delvis därför jag bor i ett land där hösten knappt finns. KRAM

    SvaraRadera
  9. Så bra skrivet.
    Trevlig måndag.
    Kramisar
    Viveka

    SvaraRadera
  10. Fantastiskt hur du beskriver det! Men jag gillar ju hösten...fast njuter av att läsa ändå! Kram

    SvaraRadera