Summa sidvisningar

2012-11-01

Att mötas


KakaobönanPia  undrade, för några inlägg sedan, om hur jag träffade min man. Och vad jag har för drömmar inför framtiden. En svårbesvarad fråga och en svår. Här följer mina svar. Så gott det går.

Min man, S. Hur ödet förde våra vägar samman? Ja, det kan man faktiskt undra. Och ödet måste ha inverkat. Ty det var inte alls givet att just vi skulle bli vi. Olika nationaliteter. Olika religioner. Ett krig i modern tid. En flykt. Två människor. Unga. Knappt 20 år.

S vill inte vara en karaktär på min blogg. Det får jag respektera. Han är i övrigt också restriktiv med att öppna sig. En otroligt bra pappa. Mina föräldrar tycker mycket om honom. På hans arbete är han omtyckt och effektiv. Men han är helst hemma. Med pojkarna. Och inte på min blogg.

Första gången jag lade märke till honom var på stans populära hambugerbar; Burger Inn. Ett stort gäng killar satt vid ett bord och förde en massa testosteronoväsen. Vid bordet satt en enda tjej. Jag tyckte de behandlade tjejen otrevligt, tyckte mig förstå att de skrattade åt henne bakom ryggen på henne och att de pratade illa om henne på ett språk hon inte förstod. Hon satt bara och log lyckligt. Jag vände bort huvudet i avsmak. Tills jag hörde en annan röst.

S hade närmat sig bordet med hans kompisar. Högt sa han, på engelska, att man skulle tala ett språk alla vid bordet förstod. De andra tystnade tvärt. Så tog han fram ett paket cigaretter och bjöd tjejen den första. Men utan något utmanande, provocerande leende. Han satte exempel och efter det talade de engelska så att också tjejen kunde vara delaktig. Ingen sa emot S. DET imponerade stort på mig.

Då förstod jag att han verkligen inte var som andra. Han behandlade alla med samma respekt. Och utan några snuskiga baktankar. Det var första gången jag såg honom. Ett halvår senare var vi ett par. Ett och ett halvt år senare var vi gifta. Och har så varit i snart 18 år. Jag respekterar honom fortfarande djupt. Precis som han respekterar mig.

Så. Mina drömmar för framtiden? Helt ärligt? Ja, förutom det uppenbara: att jag vill att mina pojkar skall få bli lyckliga vuxna och att jag önskar fred på jorden och sann demokrati till alla, så har jag lite andra tankar. Funderingar kring vad jag skulle vilja göra. Jag vill arbeta med ungdomar. Kanske som pedagog, men också som en slags ledsagare i livet. Jag skulle vilja föreläsa om att finna den bästa versionen av sig själv och vara den trogen. Föreläsa om ordets makt, om hur viktigt det är att inse att vi alla existerar i olika sammanhang och inte på små isolerade öar.

Jag skulle kunna prata om retorik. Om vikten av demokrati. Solidaritet. Och så skulle jag vilja skriva. Och skriva. Och bli läst. Och få debattera. Och nå ut. Få omfamna så många som möjligt med tanken om att jag duger. Om att min sanning är lika mycket värd som din. Om respekt. Om att inte tystna. Om att fortsätta kämpa. Om att man inte är ensam.

Hur jag skulle kunna få ihop allt detta? Inte en endaste aning. Alls. Men jag vet att jag är bra på detta. Att jag skulle kunna stå upp, helt ärligt och rakryggat och göra just detta. Om jag finge drömma. Och önska. Inför framtiden.

Sov gott alla, denna första november. 

11 kommentarer:

  1. Helt ärligt ... tror jag att du har stora möjligheter att kunna förverkliga dina drömmar och önskningar inför framtiden ... till mångas fördel - absolut! Ha en go'kväll!/Mormor

    SvaraRadera
  2. kul läsning! min man vil inte heller under några som helst omständigheter synas på bloggen!! tack för boksmickret;-) kram från köpenhamnsmorsan

    SvaraRadera
  3. härligt att kunna drömma & önska finaste M min man vill inte heller vara med men mkt pga hans jobb ..jag blir glad av att komma in här :) kram

    SvaraRadera
  4. Vackert skrivet, som alltid. Läst blir du redan. Men jag förstår att du vill nå ut till fler, för din gåva att kunna skriva och beröra är absolut något som bör delas! Kram

    SvaraRadera
  5. Min gubbe vill heller inte vara med på bloggen, men ibland kan jag inte låta bli. Jag berättar alltid för han innan och han får godkänna texten.
    Trevlig Helg!
    Kram
    Viveka

    SvaraRadera
  6. Vilket fint inlägg <3

    Precis som jag känner också. Skrev nämligen orden Solidaritet. Rättvisa. Kärlek på FB igår. Det är så jag vill leva.

    Spännande dröm du har om att jobba med unga. Jag har försökt förut när jag var yngre men det gick inte alls. Jag blev bara lurad. Jag är nog för naiv och vill tro det bästa om alla och har svårt med att sätta gränser. Det låter som du kommit långt i din utveckling och jag tror att du skulle klara av det jättebra. Kanske kunna jobba på en ungdomsgård och även hålla föreläsningar där?

    Snygg ny bild på dej också! Du passar jättebra i blont!

    SvaraRadera
  7. Bra grejer att vilja uppnå. Du kommer säkert dit så småningom. Du har mycket bra att säga. Ja och män....det är bra när de säger ifrån när det gäller sånt där. Bra! kramar!

    SvaraRadera
  8. Kul och läsa om hur Du träffade Din man, helt Ok tycker jag att han inte vill vara med i din blogg.Vad härligt det måste vara och känna så efter 18 år, önskar jag hittar Min solutmate snart så kärleken kan få slot rot.Och Du M det var ju ett jättefint kort på Dig i högra hörnet. Hoppas Du får en skön och avkopplande Allhelgonahelg med massor av ljus, god mat och Dina nära och kära. Massa kramar ifr Mia

    SvaraRadera
  9. Jag förstår att du föll för honom. Rakryggade och empatiska människor skulle vi behöva många fler av!

    SvaraRadera
  10. Men hallå där! Bor du också i Falkenberg!? För det gör ju jag med, ha ha!

    SvaraRadera
  11. Oj oj oj, vad jag ligger efter här. Har missat en massa inlägg som jag nu läst ikapp.
    Tack för svaret! Kul att få veta lite mer och bra att du respekterar att din fina S inte vill vara med här. Förstår varför ni varit ett par i så många år!
    Vilka underbara drömmar. Tror att just du kan få dem till mer än bara drömmar.
    Jag tror också att om fler människor var som du så skulle världen vara en mycket vackrare och tryggare plats än den är idag!
    Kramar!!

    SvaraRadera