Summa sidvisningar

2012-11-14

Att vara flammande sorgsen


Detta är ett inlägg skrivet i flammande vredesmod! Ett inlägg skrivet med stort allvar och en enorm sorg. Ett inlägg skrivet med känslan av en fruktansvärd brådska, med känslan av att stå och svaja inför en avgrund. Jag mår illa. Och sörjer.

Sörjer mänskligheten. Delar av den. Sörjer framtiden. Delar av den. Sörjer människans litenhet och oförmåga att tänka klart och konsekvensinriktat. Sörjer det faktum som gör att så många svenskar röstar på ett parti som SD. Alla dem sörjer jag.

Fatta EN sak: JAG KOMMER ALDRIG – NÅGONSIN – tycka annorlunda om SD än jag alltid tyckt: det är ett parti, sprunget ur djupaste rasism, rasbiologi och raselitistiskt tänkande. Inga omformuleringar, omskrivningar kan övertyga mig om motsatsen. Inga hot, inga sparkar eller slag kan heller göra det. Jag är inte rädd för er SD! Däremot är jag förbannad och äcklad över er människosyn, över det faktum att ni INTE ens har stake (eller fitta) nog att stå för det! Skämmes!!

Skämmes alla ni som röstat på dem! Faktiskt så tycker jag det! Att ni skall skämmas. Missnöje kan jag förstå. Att pengar och system inte fungerar riktigt som man skulle vilja. Att det finns människor som utnyttjar detta och att man är desperat inför den egna situationen – det vet jag.  Allt detta vet jag. MEN. Det gör INTE att jag röstar på ett parti som egentligen skiter rätt mycket i den egna desperata situationen. Som rider på en populistisk våg för att i skymundan föra fram egna sjuka åsikter.

Du invandrare, flykting som röstat på SD. Tro inte att du därmed är skyddad inför det raseri som brinner i hjärtat på dessa politiska ledare! Tro inte att när den dagen kommer, så kommer inte du vara en av ”de icke-önskvärda”. Du kommer att gå samma väg. Något senare kanske, men samma väg är redan förberedd för dig.

Det som nu händer inför öppna ridåer är inget som jag varit oförberedd på. Jag visste att det är just såhär det går till. Men få har lyssnat på mig, trott på mig. Och det är sådant här som gör att jag med sorg inser att jag inte orkar engagera mig politiskt i den grad jag skulle vilja just nu. För det är mot detta jag slagits hela min politiska gärning. Det är detta som är min eld. Att arbeta FÖR ett samhälle där alla är lika mycket värda – ett samhälle där vi alla inser vikten av att ta hänsyn, hjälpas åt, ibland backa egna krav för att andras är viktigare.

Därför gör det mig ont att jag nu måste stiga åt sidan ett tag. För nu, om någonsin, är det ännu viktigare att fortsätta kampen. Det var ett löfte jag gav mina pojkar – att jag alltid skulle kämpa mot rasism, orättvisa och för solidaritet. Annars skulle jag inte kunna se dem i ögonen. Om jag bara suttit på mitt arsle och inte gjort någonting för att säkra deras framtid. Deras barns framtid.

När jag tog beslutet om politisk time-out sa min 12åring: ”Men mamma, vi måste ju kämpa mot SD, mot rasism! Vem fortsätter kampen nu?” Han är 12 år. Klokare än många, många vuxna jag känner. För hans skull, för min skull och för mångfaldens skull skriker jag därför, för full hals, och med sorg i hjärtat: Far åt helvete SD med dylika åsikter!!

  

10 kommentarer:

  1. Ja nog kan man sörja mänskligheten. Delar av den. Men jag tror det är så det är dömt att bli. Ett ras. Och sen en en annan uppbyggnad.

    SvaraRadera
  2. Låt oss tro och hoppas att detta ändå är ett uppvaknande för den delen av Sd anhängarna som inte är rasister.
    Jag tänker hålla flamman brinnande och försöka övertyga.
    Men som vi talat om många ggr, man känner sej liten å maktlös.
    Heder till dej för ursinnigt och välformulerat inlägg. Tycker så mkt om dej! Kram

    SvaraRadera
  3. Ja de här avslöjandena var väl intet nytt. Rynkade inte ens pannan för en sekund av förvåning. Javisst blir man förtvivlad över hur människor röstar. Man kan inte av allmänt missnöje rösta på va fan som helst. Nä. Det är bedrövligt. Det är det. Och mer än så.

    SvaraRadera
  4. Oj oj här är det en arg kvinna vilket jag förstår and SD hörde jag på bussen för ett tag sedan några tjejer sa: man får ju rösta på SD om man vill att ha olika åsikter är ok om vi inte vill ha in utlänningar eller avskyr dom så får vi tycka det ingen kan tvinga oss att gilla dem!!


    Jag skulle nyss gå av bussen men jag var helt stum!! hu vilka tjejer att säga så...


    hoppas du får en skön spa stund fina M kramen

    SvaraRadera
  5. Ohh, jag känner samma vrede och ilska som dig och jag känner mig så maktlös. Jag hör dagligen kommentarer som visar på en ovilja att omfamna olikheter, både i stort ock smått. En rädsla för det främmande, där jag istället vill se en nyfikenhet. Det vilar ett mörker över Sverige som jag inte vill veta av och som jag önskar att jag bara kunde blåsa bort. Vad hände med solidariteten, när blev det så fel? Ja, det vet jag ju, valet 2006...

    SvaraRadera
  6. Ååh !!! Så bra och argt skrivet.
    Denna maktlöshet gör ont...
    Kramar du fina / Jane

    SvaraRadera
  7. Vilken klok och fin son du har!

    SvaraRadera
  8. Blir tårögd av ditt inlägg.
    Du har så rätt fina du. De är avskum som har ett elittänkande och en tro på att de är bättre än andra. Att inte ta ansvar ens för de som de som det egentligen tycker är så ynkligt.
    Jag delade ditt inlägg på fb och hoppas att fler läser och tänker efter.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Kan bara instämma speciellt i stycke fyra uppifrån!!!!!
    Klokskap kommer ofta ur barnamunnar.

    KRAM

    SvaraRadera
  10. Well spoken! Kunde inte sagt det bättre själv!
    Kämpa på! Såna som du behövs! :)

    Och hur hamnade jag nu här...?! Ingen aning, men jag kan säga att jag tog en väldigt stor blogg-promenad! :)

    Ha det fint! Kram

    SvaraRadera