Summa sidvisningar

2013-01-25

Att älska


Tisdagen den 25 januari klockan 06.02 föddes han. Min förstfödde. Min son. Min älskade, älskade B. Redan innan han kom visste jag vad han skulle heta. Benjamin – ”lyckans son” – ty för honom önskade jag att han alltid skulle vara lycklig.

Han var det vackraste jag någonsin sett. Visa pepparkornsbruna ögon, sammetsbrunt, lockigt hår, långa ögonfransar och perfekta små händer. Där han låg på mitt bröst och såg mig rätt i ögonen visste jag att mitt liv aldrig någonsin skulle bli som det varit förut. För första, och enda gången, såg jag hans pappa gråta. B var ett mirakel.

Ute var det kallt. Mycket snö. Vi hade bytt barnmorskeskift tre gånger under förlossningen. 38 timmar tog den. Med starka, starka värkar, men utan att han ville komma till oss. Den första barnmorskan hade sagt åt mig att inte använda lustgasen för mycket, så jag vågade knappt andas i den. Alltså hade jag ingen som helst smärtlindring. Efter att ha fått se min vackre son sövdes jag. Moderkakan ville inte lossna trots idoga försök.

När jag vaknade till satt S med B i famnen. Vidunderligt vackert. Min lille son föddes med tummen i munnen. En liten blåsa hade bildats av hans idoga sugande på hans lilla tumme. Navelsträngen hade en stolt pappa klippt och nu låg han hopkrupen, som en groda, på sin pappas bröst. Jag tror vi båda kände, där och då, att vi älskade B mer än vi någonsin älskat varandra – att kärleken till detta lilla liv var något så oändligt mycket större.

När vi efter ett par dagar kördes hem från BB, såg jag världen på ett helt nytt sätt. Till och med de smutsiga snöhögarna vid vägkanten såg annorlunda ut. Jag visste att nu existerade något som var mycket större än jag själv. Nu hade vi B.

Han fyller 13 år i dag. Min otroligt vackre pojk. En ack så klok ung man. Vänlig, rolig och kärleksfull. Funderande, kreativ, intelligent. Och vacker. Förundrad betraktar jag honom. Har han kommit av mig? Av oss? Det ter mig helt omöjligt. Ty han ÄR verkligen vacker. Och jag är ytterst tacksam för att jag får dela dessa år med honom innan han lämnar mig för att pröva sina egna vingar. Vilket är precis så som det skall vara. Älskade Benjamin. Min äldsta son.

Benjamin - 1 år



12 kommentarer:

  1. Barn är underbara.
    Har ju själv haft glädjen av att uppleva det tre gånger.
    Man kan inte älska nog mycket...
    Å nu när jag tittar på dem så känner jag mig förundrad över vilka underbara människor de utvecklats till.
    Stora är dom, inte barn längre.
    Rediga, modiga med stor och vacker självkänsla.
    Härliga att ha runt omkring mig.
    De fyller grottan med liv.
    Å jag är medskapare...
    Ha det underbart i dag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Oj vad tiden bara flyger iväg.
    grattis till benjamin idag på sin dag.
    kram

    SvaraRadera
  3. GRATTIS till sonen din :) ja så härligt att om den först födda...jag tror säkert du är överlycklig för honom :) vem skulle inte vara det ..hoppas ni får en härlig dag idag kramen

    SvaraRadera
  4. Grattis till din "Lyckans son". En sådan har ju jag också :-)

    SvaraRadera
  5. Ja det är så underbart att de hur de från att vara det finaste, också nu är det finaste, vackraste och klokaste som existerar. Att de kommer från oss, vi har skapat dem och man blir lycklig av att se att de är så härliga personer.
    Maken har jag nog bara sett gråta 6 gånger. Vid de tre döttrarnas födelse, när vi gifte oss, när hans far dog och när jag fick bröstcancer. Inte som jag som gråter lite nu och då! Kram

    SvaraRadera
  6. STORT grattis till underbara Benjamin. Ge honom en stor kram från mig och hälsa!
    Kram <3

    SvaraRadera
  7. Grattis till nyblivne tonåringen och grattis till dig som får vara hans mamma. Det är något helt magiskt att få känna den känslan, den kärleken till någon som är är så nära men ändå sin egna unika individ. Och lika magiskt är det att vara med på resan när de utvecklas som människor!

    SvaraRadera
  8. Ja barnen är en ofattbar gåva. När nummer två och nummer tre kom så tvivlade man så på sig själv att man verkligen skulle kunna älska ett barn till lika mycket som det man redan hade men det kunde man!! Visst är det förunderligt.

    Jag trivs rätt bra även nu när de flyttat hemifrån. Det är så roligt att träffas på en vuxennivå istället.

    SvaraRadera
  9. Vilken liten söting han var, han är säkert lika stilig nu. Hälsa och gratta honom. Ha en fin lördag. Kram

    SvaraRadera
  10. Mmm, vilken lite goding, du har flera år till som du får ha honom hemma. Sen är det jätteroligt att träffas som vuxna när han sen är utflugen.
    Kram

    SvaraRadera
  11. Vilken liten söt pojke, Benjamin var ett namn som jag hade tänkt också om jag hade haft lyckan att få barn,,tror jag kommmer ihpg det sedan någon Disneyfilm och så ett engelsk namn ifr någon bok. Tycker det är jättefint idag fortfarande.
    Hoppas NI hade en mysig födelsedag på Bästkusten, han är lika gammal som Min systerdotter, den allra klokaste och goaste tjej jag vet. MInns när hon satt i mitt knä som 3-4 åring och läste Amelia precis som sin moster fast upp och ner haha. Önskar Dig en skön helg M/ Många kramar Mia

    SvaraRadera