Summa sidvisningar

2013-04-07

Att fundera från divanen


Så var det helg. Så var det söndag. Så var det snart dags för en ny vecka. Som ett snälltåg dunkar livet förbi och om man tillåter sig blunda, bara ett litet tag, vaknar man upp till en helt ny värld. En ny dag. En ny sinnesstämning. Ett nytt beslut.

Nog föredrar jag det jämna dunket från det framrusande tåget. Framför det disharmoniska skrapet av en plastpulka mot vårvinterns grusiga asfalt. För det där tröga skrapet lämnar min själ i mycken oidentifierad oro. Stannar jag för länge i en känsla, ett missljud, göder jag min självömkan, min misstro eller den skavda delen av min själ.

Jag är klar med den delen. Egentligen för länge sedan. Var jag klar med det. Men bara nyligen har jag haft ro och tid att ikläda den ord. Därför säger jag nej till en mängd självklara saker. För att jag numera inte ens känner att jag behöver förklara mig. För att jag numera enkelt identifierar de skavsårsframkallande intrycken. Och tillåter mig själv att inte vila för länge i dem. Kostar på mig själv att undvika dem. Unnar mig det.

Därför ser jag inte en viss typ av filmer. Program. Läser inte en viss typ av böcker. Avslutar artigt vissa samtal. Väljer NÄR jag hör eller när jag lyssnar. För mitt livståg dunkar på. Med hög fart. Och jag vill fylla det med goda reskamrater; goda minnen; för att orka med bagagevagnen. Och för att kunna öppna dörrarna mot nästa hållplats’ perrong med ett vaket och nyfiket sinne.

Så var det helg. Så var det söndag. Så var det snart dags för en ny vecka. Och trots att jag inte skrivit något om Nordkoreas presidents galenskap, om den alldeles nyss avslutade Socialdemokratiska kongressen eller om de fruktansvärda tortyrlägren i Sinaiöknen, så betyder inte det att jag inget vet eller tycker. Jag har bara valt att inte karva djupare i mitt öppna, blödande sår. Jag har valt att denna gång bara lyssna på dunket av mitt eget liv.

Ha en gott veckoslut!

3 kommentarer:

  1. Du är så klok och du är en förebild för mej.
    Du har gjort samma resa men kommit längre, jag är bara på väg.
    Men jag övar mej. Det är tre steg fram och två tillbaka.
    Den sista veckan har kostat på lite mer, det ska bli skönt att komma till doktorn imorgon. Checka av.
    Jag skulle kunna onsd om du kan, vill å vågar?
    Kram

    SvaraRadera
  2. Precis så där är det! Det jag menar med att komma ut som en annan på andra sidan! Jag sorterar så mycket mer i vad jag väljer att se och uppleva och vilja jag väljer att umgås med. På ett sätt är jag glad för min stresskollaps, den har fått mig att värdesätta olika saker i mitt liv på ett helt annat sätt OCH att sortera bort andra saker utan att ha dåligt samvete! Livet är för kort för att lägga tid på det som inte ger mig något tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Visst är det skönt M att kunna kliva av tåget när man vill, att kunna välja o säja nej till det man inte vill ska vara i ens liv, till personer man inte vill prata med el har lust att lära känna. Att välja sin destination på egen hand utan att behöva lyssna på andra....;-) Jag gör precis samma sak o det är såå skööönt !!! Många kramar i natten till finaste poeten på Bästkusten, O Du har ett mejl ifr Mig..Kramen igen,/Mia

    SvaraRadera