Summa sidvisningar

2013-05-04

Att molande skämmas


Så händer det igen. Med jämna mellanrum gör det det. Att den vackra vårmorgonen, ljuva sommardagen, mysiga höstkvällen eller krispiga vinterdagen, klyvs av kväljningskänslor. Av en molande oro. En sorgsen värk och undertryckt vrede. Vet ni, det är min skräck som sätter in. En skräck som är så verklig att jag andas i stackato när ingen hör eller ser.

Det finns två sådana saker i livet. Som får mig att reagera så. Det mest skrämmande är klumpen som växer i magen när jag slås av tanken att något kan hända mina söner. Att de förs bort, förolyckas, skadas. Då kippar jag efter luft. Det andra är den rädda människans okunskap. Som manifesterar sig i hat. Hat mot andra. Ett kategoriskt indelande i ”vi och dem”.

I dagens lokala tidning fanns en artikel om rashatet i Ungern. Några dagar tidigare läste jag så om en ledande SD:are som UTVANDRAT till Ungern. Och helt plötsligt brinner jag av skam. Min ungerska härkomst känns som en svulst. En äcklig varböld. Ty jag är av finaste ungersk härkomst – har stamträd 300 år bakåt i tiden. Högresta, blonda, blåögda män. Av finaste virke. Inte vilket patrask som helst minsann. Utan PRECIS den sorten som i dagens Ungern sätter sig över andra. Som tror sig förmer. Som välkomnar unkna svenska SD:are.

Och plötsligt ringer kommentarer i öronen på mig. Halvt bortglömda diskussioner. Viskningar genom tiderna. Som jag blev heligt förbannad över. När jag hörde dem uttalas under semestrar på besök. Av ”mina egna”. Om förakt mot andra. Tal om raser. Kommentarer som jag trodde var misslyckade fylleskämt. Plötsligt förstår jag. Att de inte var det. Utan det var ett sant förakt jag hörde. Och jag sitter svimfärdig vid mitt köksbord. Kippar efter andan. Med en molande skam. Över ”mitt” Ungern. Livrädd för vart världen är på väg. Min andra stora skräck. Rasism.

Sov gott

5 kommentarer:

  1. En sån känsla är obehaglig...
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Rasism och ondska finns över allt. Läser förresten Niceville för tillfället, fast där är det inte Ungern, utan USA.

    Du skriver fantastiskt bra förresten!

    SvaraRadera
  3. Kerstin Zander4 maj 2013 11:06

    Förstår din känsla, vi måste kämpa mot Rasismen och alla människors lika värde!! Kram

    SvaraRadera
  4. Där känner vi lika. Det skrämmer mej oxå. Allra mest. Även om jag har många andra rädslor med. Å det är väl ingen slump att Herr Almqvist gillar Ungern och tycker att de "har en sund syn på familjen och politiken samt inställningen till invandring." Kram

    SvaraRadera
  5. Som vanligt lyckas du på ett mycket personligt och självutlämnande sätt nagla fast det du vill säga. Rasism finns överallt.

    Visst är det skumt, vidrigt, märkligt att en invandrarhatare ska bli invandrare. Hur tänker han?!

    Kram

    SvaraRadera