Summa sidvisningar

2012-06-28

Att misströsta


Allt har hänt slag i slag. Inte en minuts ro. Först det ena och sedan det andra. DU har knappt hunnit andas ut förrän nästa katastrof drabbat dig. Precis när du kommit upp till ytan, känt dig levande, har du slagits tillbaka ner i kvicksanden. Och där trampar du – allt tröttare.

Ser på dig att du är trött. Och ledsen. Illa till mods över din situation och uppgiven. Du förebrår dig själv och beskyller dig för att vara oförmögen. Till och med lite otacksam. För visst har livet givit dig lite ljuspunkter, några saker att vara stolt över. Dina fina barn till exempel. Du ler när du talar om dem. Men sedan drar tröttheten en grå skugga över ditt ansikte.

Du misströstar. Undrar om lyckan bara var såhär? Små, mikrokorta andetag i en räcka av sammanfallande korthus? Var det kanske allt? Kanske var det inte meningen att man skulle vara utvilad, lugn i själen och utan en konstant oro? Kanske var det så här det var tänkt? Och allt annat var en redigerad iscensatt show på illusionernas estrad? Så du misströstar.

Du. Det kommer att vända. För olyckor och katastrofer varar inte för evigt. Precis som lycka och tur inte heller varar för evigt. Det kan se olika ut för olika människor, under olika tider, men en sanning som håller är att inget varar för evigt. Inte lycka och inte olycka. Så. Bida din tid. Vänta ut den. Och medan du väntar, ta vara på de korta stunder av ljus som ändå finns. Den sekunden, eller dagen av lycka gör att du orkar flera dagar av olycka.

Sov gott min vän – och alla andra!

10 kommentarer:

  1. Kramen Monkan och god natt!

    SvaraRadera
  2. Jag tror att vi är många som har känt så ibland... Själv så trampar jag vatten sedan 6 månader tillbaka, även om jag inte behöver trampa fullt så panikartat just nu. Fin text som alltid, och tänkvärda ord i inlägget nedan! Kram

    SvaraRadera
  3. Det där är JAG.... :(
    Ha en bra dag, kram.

    SvaraRadera
  4. Tänkvärda och välskrivna ord som vanligt. Känner stundtals igen mig. Ha en fin dag!! Kram

    SvaraRadera
  5. Precis så ... försöker jag tänka ... och dela med mig av ... när det är "på botten" ... det är svårt vid vissa tillfällen ... men troligen allra viktigast då ...
    Tack för dina alltid så välskrivna och tänkvärda inlägg!
    Ha en fin sommardag!/Mormor

    SvaraRadera
  6. Åh vad du skriver vackert Monkan! Och de där orden, gick rakt i hjärtat! Styrka att orka fortsätta lite till.

    SvaraRadera
  7. Ja vem känner inte så där ibland... rätt ofta.
    När tillförsikten försvinner.Men precis som du skriver, förr el senare vänder det. Kram min kloka vän.

    SvaraRadera
  8. Jättefint skrivet. Jag tror din "någon" behövde höra just det där.

    SvaraRadera
  9. Jag behövde det där efter dagens möte, det går att lita på dig Ergo, att skapa ljuset i tunneln! Fast jag är inte så djupt nere som många av mina kollegor, det är jag mycket tacksam för!

    SvaraRadera
  10. Å så fint skrivet, att läsa det där tror jag hjälper många.
    Kram

    SvaraRadera