Att utflykta

Det har jag lärt mig denna sommar – att åka iväg på utflykter. Jag fyllde 41 år denna sommar, så det har dröjt kan man nog lugnt konstatera. Inte är det så att jag hittills inte varit på utflykter, för det har jag. Men jag har inte förrän nu njutit av dem.

Att planera en utflykt har inneburit en massa stånk och stön. En massa förarbete som liksom kraschlandar i ett enda stort ingenting på själva höjdpunkten. Vilket har lett till en sammanbiten irritation. Därför åkte vi mycket sällan på utflykter när jag var liten. Vilket gjorde att mina enträgna försök i vuxen ålder att bryta detta mönster, har fallit ganska illa ut. Tills nu.

För i efterdyningarna av mitt tillfrisknande från min utmattning, i tillfrisknandet från mitt forna jag, har jag äntligen knäckt den gyllene utflyktskoden: att allt förarbete egentligen är onödigt! Hinner man inte fixa till fantastiska, nyttiga smörgåsar och hembakat, finns faktiskt det mesta att köpa. Ibland på själva utflyktsmålet, ibland i stormarknaden på väg TILL utflyktsmålet. En picknickfilt kan få bo i bilens bagage, likaså våtservetter, extra muggar och annat som ryms i en ryggsäck. Tänk vad enkelt.

För då småplocket finns i bilen är det enkelt att ta med en flaska juice, saft, vatten och en termos med kaffe. Och åka i väg. På en utflykt någonstans – med eller utan förberedelser och finmackor som ingen vill äta.