Summa sidvisningar

2012-06-30

Att dö en smula


Ryckte närmare döden idag. Åldrades tjugo år i ett andetag. Bara sådär. Stående vid min diskbänk, med köttfärssåsen ångande på spisen, drog en skugga genom köket och lämnade mig med vetskapen. Insåg där och då att jag är trött. Mycket trött. Att många saker jag gör gör jag halvhjärtat för helhjärtat orkar liksom inte med.

Nej, det är ingenting att skämta om. Jag vet. Men om du hörde mina ord istället för att läsa dem skulle du förstå att jag menar allvar. Orden kommer långsamt över mina läppar. Läppar som är hårt anspända och hopknipna. Snåla. Med ett begynnande drag av bitterhet.

Kanske är det den nya vetskapen tillsammans med min tango-mode? Min tango-stämning? Den svårmodiga. Kan så vara. Men stående där i köket insåg jag att jag kommer att vänta förgäves på sommaren. Och att det är sorgligt att man under ett helt år så värkande längtar efter ljus och värme. Hela sin tillit sätter man till att ”det blir bättre sedan”, ”bara jag orkar till sommaren”. Men. Det finns inget sedan. Sedan är nu, och nu kommer snart också vara förbi.

Och så måste jag orka. Ännu en tid. Och sätta min tillit till något som aldrig blir. Så jag dog en smula. Luften pös ur mig och lämnade mig hopsjunken och åldrande vid min köttfärssås. Ty jag insåg mitt behov av värme. Av ljus. Och också att det aldrig kommer att stillas. Framför mig såg jag en tung regnig höst, med elever som inte blivit fyllda med ljus och värme, sittande i monotoni. Fast i en genomsur verklighet.

Så jag kände att. Det är dags att ge upp. Sluta vänta. Inse att det är så här det är. Inget att göra något åt. Och så är vi en dag närmare döden. Men jag är närmare än så. Trött. Jättetrött.

Hoppas ni är mera vän med mörker och regn! Ha en fin kväll.

8 kommentarer:

  1. Idag har varit en bra dag i solskenet som slutade i den tragiska olyckan som nästan snuddade mig.
    Ja, jag väntade så länge men fick inget för det så varför vänta??
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Vad har hänt? Ge upp är inget option! Åk till solen, åk till värmen. Ge inte upp.

    SvaraRadera
  3. Ja älskade vän, vi känner nog alla så en smula.
    Påverkas av att den där sommaren vi längtat halvt ihjäl oss efter aldrig verka komma.
    Du ska vara rädd om dej. Du gör så mkt, har så höga krav på dej, för att det är sådan du är. Men du lixom jag vet att det är den typen av människor som brakar tillslut.
    Jag brukar själv känna av ett känsligare sinne när jag får semester. Några dar in en ledighet då kommer det. Tankarna. Tomheten. Hjärtklappningen som borde minska men istället ökar.
    Kan jag hjälpa dej på nåt vis så säger du till! Hör du det.
    Jag vill vara din vän på riktigt.
    Kramar // A

    SvaraRadera
  4. Hm. Ja det är nog inte att försöka hålla ihop allt vad tygen håller tills det är sommar. Livet måste gå runt även de andra dagarna....säger den som också är jättetrött......var rädd om dig. kram!

    SvaraRadera
  5. Visst är det tungt när halva sommaren har gått å det vi längtat efter dvs sol och värme inte finns med på klart.se kartan, suck...
    Kram
    Viveka

    SvaraRadera
  6. Tiden är ingen självklarhet....du har du inte tänkt på någongång att kanske skriva en bok om poesi? du är ju helt superb och använder ord ord är ju något vackert som du har en talang att framhäva på bästa sätt fina du ...kram å säg till om det blir aktuellt ;)

    SvaraRadera
  7. Världens finaste Monika. Ta hand om dig!
    Tusen kramar <3

    SvaraRadera
  8. Om jag kunde skulle jag skicka sol, värme och vila till dig. Hoppas den kommer, kanske redan idag?

    SvaraRadera