Att omvärdera

Behöver sällan omvärdera människor. Är inte typen som blir huvudlöst fascinerad eller förtjust i någon. Tycker om att socialisera, att prata och umgås. När jag så väljer. Nuförtiden BARA när jag så väljer. Väljer gärna bort. Trots det sitter du här – in min sfär – och dränerar mig på energi. Tålamod. Helt oinbjuden. Och tar plats i mitt medvetande.

Vuxen. Du vet. Du är vuxen. Ta inte på dig en offerroll. Snälla!! Ännu en gång är du så förvånad över hur saker och ting blev. Du som faktiskt var så rar. Gullig. Så uppmärksam. Och han som verkligen, denna gång, äntligen, var så RÄTT. Lite charmigt busig sådär. Inte någon sådan där tråkig Svensson liksom. Utan busig. Fast med hjärtat på rätt ställe. Så klart. Hur kunde det bli så här då?? När han nu faktiskt var så – kul.. Och du var så – speciell i hans ögon. Varför måste du alltid ha sådan OTUR?? Och varför måste allt alltid hända dig??

Ännu en gång beklagar du dig över att du alltid blir sviken av väninnorna. De finns aldrig där för dig – när du behöver dem. De gaddar ihop sig. Snackar skit. Bildar pakter. Mot dig. Trots att du alltid varit så hjälpsam. Och minsann ställt upp! För dem. Du ältar det. Gång på gång. Undrar varför du alltid har sådan otur? Du som är så käck. Liksom. En go tjej. Som bara vill alla väl. Varför måste du alltid omvärdera dina vänner? Dina män?

Du – sluta gnäll! Väx upp! Sluta tycka synd om dig själv! Basta! Du är vuxen. Kan välja själv. Man kan välja bort den där typen av män. Som är lite charmigt ”busiga”. Sådär. Man kan välja vem man delar förtroenden med. Vem av grannkvinnorna man faktiskt kan bli förtjust i. Vem av väninnorna som man verkligen kan lite på. Vet du, man kan omvärdera andra – det kan man – men aldrig ändra på andra. Någonsin. Man kan bara ändra på sig själv. Därmed bör man kanske börja med att omvärdera sig själv. Innan man ger sig på andra.

Jag är sällan i behov av att omvärdera andra. Kastar mig inte huvudlöst in i en relation. Avvaktar kanske lite. Slösar inte med mitt beroende. Men tillåter mig själv att tycka om. Utan överdrifter. För, alla människor ÄR speciella. Alla är trevliga – i någons ögon. Lite ”busiga”. Lite Svensson. Man behöver inte hänga upp hela sin tillvaro på på att JUST DENNA man skall göra mig hel. Eller att just denna spännande, nya granne skall bli min nya allrabästakompis. Man bränner sig alltför lätt då. Alltför många gånger. Och i värsta fall gör man sig själv till ett offer.

Ett offer som dränerar andra på energi. Med den ena snyfthistorian efter den andra. Så därför, slutligen, omvärderar jag mig – och mitt behov av dig – och gör slut med dig. Fast vi aldrig träffats fysiskt. Så gör jag slut. Du får inte tränga dig in i min sfär längre. Med din självömkan. Din offerroll. Nej. Inte mer.

Sov gott alla och ha en fin helg!