Att skaffa ett varför

Ett varför – en anledning. Så ENKELT. Bara så där. L sitter i baksätet i bilen och på väg hem från någonting säger han just så: ”Men då får du skaffa ett varför”. Och det slår mig, att ja, precis så lätt ÄR det faktiskt. Finns det ingen tydlig och klar anledning, ja, då skaffar man sig ett varför. En anledning. På gott och ont.

På gott och ont. Precis som allt annat här i livet. Yttrandefrihet – på gott och ont. Religionsfrihet – på gott och ont. Livet – på gott och ont. Och det här, med att ”skaffa ett varför”. För att på ont kan man rättfärdiga alla onda gärningar. Man kan ta på sig en offerroll och frånsäga sig allt eget ansvar. Skylla ifrån sig. För att man ju faktiskt då hittar anledningar till att göra som man gör.

På gott, å andra sidan, innebär ju detta ”skaffa varför” att man faktiskt måste se de anledningar som finns till att göra det som är gott i livet. Det som man gör baradärföratt. Det som man unnar sig. Och som den pliktmänniska man är, känns det alltid gott med att det finns en logisk och fullt realistisk anledning till att man gör som man gör.

Min L känner sin mamma. Vet att hon måste ha ett varför. Särskilt de gånger livet handlar om det onödigt goda. Då föresvävar henne inte tanken att bara göra det. Aldrig. Hon måste ha en orsak. Och då tyckte L att hon faktiskt kunde skaffa sig det. Skaffa ett varför.

Han är klok min L. Väldigt klok. Och jag tänker skaffa en massa varför denna sommar. Till att bara vara. Utan att ständigt vara på väg. Någonannanstans.

Ha en fin helg alla!!