Jodå
– visst finns de ödesmättade ögonblicken i livet. De som man för
alltid kommer att minnas, som avgör just det där osäkra. Det
intressanta är att det oftast inte är de himlastormande ögonblicken
som vi så hungrigt eftersträvar. Nej, de är de tysta små
stunderna som hade kunnat gå oss förbi om vi inte hade varit
uppmärksamma.
Visst
var barnens födslar fantastiska, men det är stunden då jag för
första gången såg in i deras ögon som jag minns. Visst gifte jag
mig, men det är inte bröllopet jag minns, utan det är den huttrande korta vandringen nedför rådhustrappen som fastnat i mitt minne. Små
ögonblick i det stora.
Och
idag hände det igen. Det där lilla i det stora. Plötsligt var det
som om en slöja dragits undan och jag såg klart. (Inga klischéer
här inte!) Men det var faktiskt exakt så det kändes. Lite
förundrad satt jag kvar och begrep föga. Var det så här enkelt?
Egentligen? Och jag som varit så förvirrad. Sååå... villrådig.
Och så kunde man faktiskt ta det beslutet jag tog. Utan att världen
gick under. Utan att jag upplöstes i atomer och försvann!
Ett
ögonblick att minnas. Känslan av det nya lilla i det stora. Vilken
gör det stora hanterbart. Underbart.
Sov
gott alla!
Ja just det.Vad underbart. Önskar dej allt gott, att det äntligen lättar för dej. Kramar
SvaraRaderaIbland är saker bara självklara. Underbart när det händer.
SvaraRaderaVisst är det väl såå kära M och Bästkustsbo, har inte haft glädjen att vare sig förlovat mig, gift mig, eller fött barn alla vuxensakerna har gått mig förbi, men visst har man hittat små saker som kan betyda såå mycket i allfall, Har inte glömt bort DIg Du med dina fina texter och innehåll. Har bara inte haft bredband och internet på 8 v, Telia slarvade bort mig totalt i sommar och däför inga besök och inga blogginlägg, Men många varma kramar och lycka till med höstterminen. Hoppas allt är bra :-) Mia
SvaraRaderaMinns först och främst inte heller min vigsel utan mycket runtikring. Härligt att få at ett beslut och inse att det var det ända som gick att ta även om man kanske bävat lite...
SvaraRaderaAhhh, men vad är det nu för beslut du tagit, jag dör av nyfikenhet! Och visst är det så, när barnen föddes, det enda jag minns av det är lättnaden när det äntligen slutade göra ont.... Men andra, mer smygande ögonblick, kan etsa sig fast!
SvaraRaderaDet låter som ett Heurekamoment! Vad skönt, livet brukar bli lättare, andetagen djupare. Hoppas att det blir bra.
SvaraRaderaKram