Summa sidvisningar

2012-08-02

Att inte se


På OS. Alltså inte följa de Olympiska spelen, direktsänt, på TV. Inte titta på det. Är fullt medveten om att det är som att svära i kyrkan, som att rapa högt i offentlig miljö eller som att släppa en brakfis på en arbetsintervju. Vet det. Känner också till det faktum att jag förmodligen är rätt så ensam om det.

Och ändå ”outar” - avslöjar – jag det här. I offentlighetens ljus. Kan just undra om det är något särskilt bra det här. Inser att många kommer att bli upprörda. Ställa sig helt oförstående. Och tycka att jag är väldigt underlig. Må så vara då.

Men hur kommer det sig egentligen? Att jag bryr mig så föga om detta? Rent logiskt kan jag fullt ut förstå det fantastiska arbete varje idrottsman/kvinna lagt ner, all träning, blod, svett och tårar. Beundrar deras uthållighet, deras målmedvetenhet och fokus. Inser, när jag slänger en snabb blick på TV:n, att deras vältränade kroppar inte är något man liksom får till skänks. Det kräver hårt arbete. Likaså kan jag relatera till deras euforiska lycka när de vinner och deras olycka när de inte når ända fram.

Men där, vid dessa logiska konstateranden, tar mitt engagemang slut. Stopp. Och jag förmår inte lägga mer tid på det. Zappar förbi det i TV-tablån, lyssnar bara med ett halvt öra på resultaten. L satt som klistrad idag vid gymnastiken. Han ställde så mycket frågor att jag till sist var tvungen att sätta mig ner och tillsammans med honom, kommentera hela tävlingen. Pekade ut olika moment, berättade om de olika grenarna, försökte förklara vad som menas med ”fristående”. Så kunskap saknades inte. Vilket kanske skulle kunnat vara förklaringen till mitt totala ointresse för fotboll. Att jag inte kan särskilt mycket om det.

Blir nog tvungen att helt kallt konstatera att jag helt enkelt är ointresserad. Inte bryr mig. Och att detta förmodligen då gör mig till en av väldigt få. En utböling. Så, varsågoda – det här är jag. I alla fall en del av allt det som är mig.

Sov gott!

8 kommentarer:

  1. Jag jobbar med sportannonsering, och var trött på OS långt innan det började. Har varit så mycket strul, härj och elände med olika kunder och som grädde på moset så gick min chef på semester precis när OS började och lämnade mig minst sagt i skiten. Så jag tycker inte om OS alls. Även om jag beundrar de som tävlar, det kräver ett ordentligt commitment!

    SvaraRadera
  2. Du är INTE ensam... *L* Äntligen nån som tycker som jag !!! Visst, jag gläds åt svenskars framgång, spec Sara Algotsson fr Kalmar, hennes OS-silver i fälttävlan men där tar mitt intresse slut.
    Förstår inte de som tar semester för att kunna följa det oavbrutet..
    Nu är OS lite spec men annars tycker jag det är fel när sport tar över o dominera totalt. Men sport är heligt i Sverige tyvärr. Fixa en sportkanal o lägg ALL sport där så vi andra kan fortsätta se tv.. Sen kan dom läsa upp resultat för husbehovs skull.
    Ha en bra dag!!

    SvaraRadera
  3. Jag är också helt ointrsserad. Jag visste inte ens att det hade börjat, den dagen det gjorde det. Maken lika oitresserad av sport han med. Håller med dig att det ju är beundransvärt att träna sig till kropp och prestationer, men där tar mina sportkommentarer slut. Couldn´t care less, om man säger så. Är då mer upphetsad och förbannad att sport (inte bara OS) flyttas/tar bort ordinarie TV-Program. Barnkanalen finns ju, kör en markbunden sportkanal också, som allmänheten har tillgång till. Så slipper vi andra eländet!

    Tack för din fina kommentar hos mig, trivs riktigt bra faktiskt! Kram

    SvaraRadera
  4. Äh, jag tittade i alla fall på invigningen. Inte på grund av den idrottsliga signifikansen, utan för att Danny Boyle hade regisserat den.

    SvaraRadera
  5. Hahaha, jag har inte tittat ett enda ögonblick och är tacksam för att ingen annan i familjen heller är intresserad (alltså inte heller min man)... Han har tittat på invigningen i efterhand, men annars är den enda sport som vi vet om det som visas på nyheterna eller det jag läser på fejjan och bloggar... Jag har annat jag vill syssla med, har inte utrymme i mitt liv för att titta på OS bara för att det förväntas av mig...

    SvaraRadera
  6. Hallå där! Fast du jag kan känna precis tvärtom...att man är udda som ger sig hän, skriker i tevesoffan, viger sitt liv åt OS i de här veckorna. Tycker hela spektaklet är fantastiskt. Är med på vartenda hopp som hästarna gör...andas idrott...kommer ihåg hur det var att träna riktigt hårt...när det efter allt slit stämmer till hundra....det är som ett gift för mig. Men så är det vi är olika vi människor. !! Kramar på dig!/Millan

    SvaraRadera
  7. Jag tittar gärna, fast helst friidrottsgrenarna. Men du det är helt ok att inte titta!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Här är en till utböling! Fullständigt ointresserad! :)

    SvaraRadera