Summa sidvisningar

2012-08-22

Att närvara


Frånvarons vara eller icke vara. Ett av de stora spörsmålen här i livet för en del av dagens studerande. Och förvisso då också för lärarna. Ty i och med de nya läroplanerna har man från centralt håll stärkt kraven på fysisk närvaro i skolan. Precis som på min tid i gymnasieskolan – för 20 år sedan – förs frånvaro numera in i betygen. Studiebidraget från CSN kan bli indraget. Retroaktivt till och med. Helt och hållet beroende av närvarons frånvaro.

Men om bara kroppen är närvarande? Om själen, hjärtat och orken är någon annanstans? Om viljan inte finns? Huruvida närvarande är man då? Se, det räcker inte med att vara kroppsligt här och nu, där och då, utan hela jaget skall vara med. På samma sätt som jag inte kan gå till arbetet och bara sätta mig på en stol, utan att genomföra några av de uppgifter som ligger på min lott. Så det kan vi vara ense om. Det intressanta är istället – var fångar jag upp alla dessa vilsna, trötta själar? Hur kan jag locka dem att närvara?

Pedagog är jag. Otroligt proffsig på att lära ut. Men ibland förtvivlar jag i min kamp om att lära ut hur man skall närvara ögonblicket. På olika sätt försöker jag ta mig an uppgiften. Uppmuntra. Förstå. Vänta ut. Locka. Erbjuda alternativ. Men jag misslyckas lika ofta som jag lyckas. Och det känns lite tröstlöst. Det här med att man inte ser någon mening med att finnas i nuet. Och inte heller i dået. Det är synd. Mycket synd.

Men jag fortsätter. Att jobba. Och varje gnista som tänds värnar jag. Ömt och försiktigt. Så att det vid årets slut blivit en ljungande eld. Som växer och dånar. Som flammar och lyser så att alla ser. Som syns som vägledande ljus i mörker. Det är mitt mål i mitt dagliga arbete. Att tända eldar.

Sov gott!!

9 kommentarer:

  1. Å jag är säker på att ingen gör det som du.
    Det är inget smicker, det vet du, jag känner dej tillräckligt väl för att veta vilka kvaliteter du har som pedagog. Tack för att du finns. Orkar och brinner. Kram

    SvaraRadera
  2. Du är så äkta i ditt sätt att skriva. Är säker på att detsamma överförs till de eldar du tänder! Kram

    SvaraRadera
  3. Ja det är ju de som brinner som blir utbrända som klyschan säger. Men jag känner igen mig så otroligt, det är ju så det är.

    SvaraRadera
  4. Vad härligt det låter. Kan tänka mig att många av dina elever älskar dig och kanske lika många tycker det är jättejobbigt att du faktiskt bryr dig, när de själva inte orkar. Men när de växer upp är jag övertygad om att de kommer förstå och uppskatta att du tog dig tid, även när de inte ville.
    Jag hade en sån underbar lärare i sjuan och när han slutade så slutade i princip jag också. Det fanns ingen som förstod eller ens försökte förstå.
    Lärare som er, som bryr sig är guld värda både för eleverna och oss föräldrar när vi inte längre vet vad vi ska ta oss till.
    Det är ett stort ansvar ni axlar och vi är många som uppskattar att ni tar er den tiden och inte "bara" arbetar för lönen, utan för våra älskade och ofta väldigt känslomässigt krävande barn.
    Tack

    SvaraRadera
  5. Väldigt bra sagt i vanlig ordning. Det är ju otroliga ögonblick när "eldar tänds". Men jag tror också att man ibland får lov att inse att somliga människor inte förmår vara i nuet. Inte att de inte ser nyttan av det utan för att de mår för dåligt eller är för vilsna. Då krävs ju annan hjälp. Man kan inte göra allt som lärare även om jag är säker på att du gör väldigt mycket! Kramar!

    SvaraRadera
  6. Blir alldeles varm när jag läser ditt inlägg =) Tänk hur många som bara "ger upp" och kör vidare på sin bana.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Det är sådana pedagoger som skolan och barnen, och i förlängningen Sverige, behöver! Jag är övertygad om att du vänder och vrider på varenda sandkorn för dina elever. Se bara till att din egen eld får den näring den behöver.

    Kram

    SvaraRadera
  8. Jag tycker det är lite ålderstiget, industrialistiskt, att mäta närvaro i tid... Jag hade en diskussion med min chef för säkert tio år sedan om just det. Fick jag lön för att jag var på jobbet 8 timmar varje dag, eller fick jag betalt för det jag producerade? För om det var för timmarna de betalade mig kunde jag ju lika gärna sitta på min stol och snurra på tummarna... När du nu inspirerar dina elever till att verkligen närvara, se till att du även tar hand om dig själv och din närvaro!

    SvaraRadera
  9. Ja, och ibland tvingas man ge upp, inte heller skoj när "hot" är det ända som biter...

    SvaraRadera