Att se början på slutet

Det är natt. Mittinatten. Den tidiga sommarens sammetslena mörker har vuxit upp och blivit något annat. Ett riktigt mörker, ett nattens mörker. Men fortfarande är den insvept i sin årstids mantel. Insvept i värme, i ljumma nattvindar. Och jag har börjat summera.

Det är denna vecka kvar av min ledighet. En dyrbar vecka av tid tillsammans med mina fina killar görande inget särskilt. Och ändå allt. Men denna sommar, sommaren 2013, har varit fantastisk! Ljuset och värmen – värmen och ljuset. Varenda por i min kropp är fylld till bredden med denna dyrbarhet och jag har fått mätta min hunger efter solskensdagar.

Så vad är gjort? Vad har hänt och vad har erbjudits denna sommar? Visst har glömts bort, förpassats till regniga höstdagar att göra. Annat har medvetet tyst överenskommits och ännu annat har med råge blivit uppfyllt. En fantastisk semester, sol och bad hemmavid, gott sällskap, god mat, många skratt, lyckliga pojkar, doftande nätter. Två väldigt viktiga saker har ägt rum: mitt manus är färdigskrivet och, det allra viktigaste: jag har upplevt hur det är att ha full hörsel!

En hörapparat. Som gav mitt ohörande öra förmågan jag trott var förlorad för evigt. Och plötsligt var det som om jag fick ett liv tillbaka. Ett liv jag inte ens visste fanns. Helt förbluffad kunde jag höra mina egna barfotasteg i gräset. Min egen röst, humlorna vid mitt högra öra. Vilken upplevelse! Och trots att hörapparaten bara var ett lån, bestämde jag mig där och då att jag skulle slåss för att få rätten till att bära en likadan. Så snart som möjligt.

Så. En sommar att övervintra på. Att se tillbaka på med glädje. Tänk, vilken annorlunda utgångspunkt än från sommaren 2012. Precis innan jag blev sjukskriven för utmattning.  Vilka eoner av skillnad! För nu har jag verkligen kunnat vila, njuta och leva. Det kunde jag inte innan.

Sov gott