Summa sidvisningar

2013-08-20

Att varsamt övervaka


Det har det kommit till. Så har det blivit. Att jag måste övervaka min iver för att hushålla med min kraft. I drygt en vecka har vi arbetet nu och dagarna har runnit ur händerna på mig som ett band av glänsande pärlor. Helt plötsligt var det helg och sedan en ny vecka. Och i morgon är det onsdag. Helt slut, men leende, skall jag snart krypa upp i min säng.

Allt jag vill göra, genomföra. Jag planerar tusen och en saker, gör individuella lösningar till alla mina elever, funderar över styrkor och svagheter, över möjliga lösningar och omutifallatt scenarier. Försöker ligga ett steg före, läsa av tankar och önskemål och samtidigt följa de lagstadgade målen. Här gäller det att vara kvick, och klar i huvudet. Ständigt vaken och beredd att kompromissa, ändra, tänka om.

Jag tycker mycket om mitt arbete. Mina kollegor. Mina fina elever. Och ändå måste jag varsamt övervaka min iver. För den töms fortare ur, tar snabbare slut nu. Och den måste räcka till så mycket mer än enbart arbetet. Kanske är det så att den alltid bara har räckt så här långt, men att jag enträget fortsatt, med resultatet att jag bara lyckats vara mitt bästa jag på arbetet? Och inte sen. Sedan. Efteråt. Utan bara orkat knappt. Kanske har jag bara lärt mig att uppmärksamma just det? Så att jag kan göra något åt det?

Ja, kanske. Men det må vara hur det vill. Min läxa till mig själv kommande vecka blir att begränsa min iver. För mina två pojkars skull. Och min egen. 

3 kommentarer:

  1. Jag är likadan...
    Kan gå på hur mycket som helst för att det är så kul o plötsligt tar jag tvärslut å då menar jag tvärslut..
    Så slut så jag måste ligga i 2-3 dagar för att komma igen...
    Så slut att jag knappt orkar sitta uppe, känna sig halvt medvetslös så jag mår illa, än mindre göra nåt..
    Ha en bra dag !!

    SvaraRadera
  2. När jag varit sjuk fick jag lära mig att det räckte att vara tillräckligt bra... Och tänka sig, omgivningen verkar inte ens märka att jag drog ned min fart till hälften på jobbet, de tycker fortfarande att jag gör ett kanonjobb... Jag tror att det är lika för dig, du kan bromsa in rejält utan att folk inser att du gjort det, du har det djupet och den kvaliteten i ditt arbete att det faktiskt räcker med hälften, så kan du låta din familj ta del av resten!

    SvaraRadera
  3. Du är så klok. Självinsikt är första steget till förändring. Att agera och testa andra strategier är det andra. Lycka till och vad härligt det är att läsa att det finns så fina lärare som du! Kram

    SvaraRadera