Att duscha

Man tänker så bra. När man står i duschen. En massa tankar hinner bli färdigtänkta. Precis som när man är ute och går/joggar/cyklar. En mikropaus i livet och i alla intryck. Det är jag. Och lite vatten, förvisso (i duschen), men bara jag. Med tankar.

Det är snart sommarlov här på Bästkusten. I morgon slutar de elever som går i ettan och tvåan på gymnasieskolan, på fredag är det studenten och då slutar även grundskolorna i kommunen. Mina pojkar ser fram emot lov. Ledigt. Det gör mina elever också. Och, om vi skall vara riktigt ärliga, så ser jag också fram emot ledighet om en dryg vecka. Det är krävande att arbeta som lärare, precis som i många andra yrken. Med nedskärningar, utklädda till effektiviseringar, försöker vi dagligen att utjämna all de klyftor som finns; de som faktiskt är medfödda och de som är skapade av vårt samhälle. Och vår värsta fiende är de klyftor som blivit skapade, ty de finns i hela strukturen.

Innan jag klev in i duschen läste jag artikeln jag länkar till här nedan. Hjärtat snörpte sig i mitt bröst. För det är precis så det är. Och det är sådana saker som skapar otrygghet, som skapar alienation och en vi-och-dem-känsla. Det är det som är resultatet av ett individualistiskt, på gränsen till egoistiskt, tidevarv. Vi behöver solidaritet. Tillsammans. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Punkt.

 

http://mobil.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/

Jag funderar också på helgen. Det är Pridefestival i min stad. I Falkenberg! Så otroligt, fantastiskt roligt det skall bli. För kärlek är kärlek är kärlek. Och jag är stolt över att leva i en kommun där man sponsrar och skapar sådana evenemang. Tänk er att få vara en del av detta!

Tänker också på efter sommaren. På min förändrade tjänst. På allt som är bra med det. Men också på allt som kanske är lite tristare med det. På måndag skall jag på den sista arbetslagsfesten med mina älskade kollegor. Det känns må ni tro. För periodvis har det varit de som varit de enda som försett mig med en välbehövlig dos av gapflabb, av en klapp på axeln, ett uppmuntrande ord. Och sådant är absolut inget man skall ta för givet. Jag gör det inte. Och just därför vet jag hur himmelens speciella de är.

Det är skönt att duscha. Att tänka klart tankar. Och att sedan skriva ner dem.