Vem styr våra tankar om natten? Vem sveper genom rummen och rycker i
bortglömda, gömda trådar? Spiller lite lösryckta bilder och känslor rätt i knät
på oss. Vem gör det?
Kommer ihåg delar av konversationer. Vänta nu, hur var tonen? Menade hon
så, eller så? Delar av minnes sveper förbi, suddiga i kanterna av tidens tand.
Hur var det nu igen? Varför blev det som det blev?
Svarar på mail. På brev och på icke uppringda telefonsamtal. Talar om
precis hur jag känner, tänker. Är säker på hur jag vill ha det. Allt bara i
huvudet, under det att jag vrider och vänder på mig i sängen.
I huset andas andra. Drömmer. På andra sidan jordklotet är det mitt på
dagen. Folk lever, skrattar, dör och gråter. Och ändå är jag helt ensam. Mitt i
natten. Med mina tankar. Om ingenting alls. Om ingenting som spelar någon roll
i morgon. I ljuset.
Så vem styr våra tankar om natten? Det undrar jag. När jag står och tittar
ut på den ljusa juninatten. Och undrar om någon annan är vaken, som jag?
De där helt otroligt fantastiska samtalen, mailen och blogginläggen som mina tankar formulerar mitt i natten och som jag sen aldrig minns när det är morgon...
SvaraRadera