Att bli renad

Ibland så sammanstrålar kosmos alla strömningar. Ur kaoset föds en struktur. Och man förstår. Och blir renad. Katharsis. Jag tror det är det som händer nu. Denna stormiga urtidsdag på västkusten.

Vindarna ryter utanför. Drar och sliter i världen. Himlen fulgråter stora tårar som störtar över världen på tvären. Det är en jämngrå tjocka. I två dagar har jag svajande försök kontrollera min värld. Sedan försvann jag in i en migrän. In i en jämngrå tjocka. Med mitt eget rytande klingande inuti mitt huvud.

Men så plötsligt idag inser jag. Strukturen föds nu. Ur kaoset. Och mina tankar och jag blir renade. Liksom världen. För ur askan kommer det nya att resa sig. Jag kommer att resa mig. Jag kommer att kunna kravla mig ut från under det dystra täcket.

För saken är den att jag är jag. Varken mer eller mindre. Vad världen med dess människor i gör, kan jag inte styra. Jag kan blott styra mig själv. Så jag kan bara göra så gott jag kan. Och i allt detta kommer det jag gör kanske inte göra något större intryck. För världen. Men för mig. Så jag är renad nu.

”Jorden kan du inte göra om

Stilla din häftiga själ!

Endast en sak kan du göra –

en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket

att själva stjärnorna ler –

en hungrande människa mindre,

betyder en broder mer!”          Stig Dagerman